Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Revision af krigslagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MILITÄRA FÖRSVARET 219
— säger man, utan att dock kunna åberopa en rad i
grundlagen till stöd för ett sådant påstående.
Regeringsformens 89 § förlänar åt K. m:t lagstiftningsenvälde i
i ämnen, som röra »rikets allmänna hushållning» och
beträffande »grunderna för allmänna inrättningar af alla
slag». Dessa uttryck sammanfattas mot paragrafens slut
i orden »rikets allmänna styrelse rörer». Söker man i
konstitutionsutskottets memorial med förslag till
regeringsform förklaring af paragrafens stadgande, att Riksdagen
ej må i sådana mål besluta annat än föreställningar eller
önskningar, så finner man, att utskottet afsett, att
förläggandet i K. m:ts hand allena af denna så kallade
»ekonomiska lagstiftning», som här i alldeles bokstaflig
mening bär detta namn, skulle hindra enskilda »små
intressen» att göra sig gällande till andra lika berättigade
intressens (»de öfriga delarnes») eller »det helas» förfång.
Och då utskottet säger sig hafva härvidlag sökt att
förekomma »den lagstiftande maktens insteg i den
verkställande», bör åtminstone det vara dagsklart, att 89 § i alla
händelser ej innebär den minsta hemul för något K. m:ts
ingripande på strafflagens område.
Emellertid har K. m:t, oafsedt
militärstrafflagstiftningen, i mycket stor utsträckning påbjudit straffbestämmelser.
En rättslärd författare säger — resigneradt — härom
(G. Thulin: Om Konungens ekonomiska lagstiftning, s.
203), att K. m:t »äger» denna rätt, men synes härmed ej
vilja säga annat, än att K. m:t faktiskt utöfvar den, utan
att Riksdagen ingriper.
Man har funnit särskildt anmärkningsvärdt, att K. m:t
påbjudit ej blott böter, utan äfven, alternativt med böter,
ända till 6 månaders fängelse för vissa svårare, dock ej
uppsåtliga förseelser (Tjänstgöringsreglemente för
lotsverket 1881, $$ 102 och 103). Emellertid utmärker detta
ej yttersta gränsen af den förmenta rätt att i en mängd
fall ensam stifta strafflag, som K. m:t tillägnat sig. Enligt
8 138 i tullstadgan af den 2 november 1887 skall den,
som tredje gången eller oftare beträdes med oloflig
införsel af varor, dömas till fängelse från och med 1 månad
till och med 2 år, eller till straffarbete från och med 2
månader till och med 2 år. Och om dödsstraff ej af
K. m:t påbjudits i någon annan på grund af den 89 §
tillkommen lag än den strafflag för krigsmakten, från
hvars uteslutande besittning skilsmässan, när den befanns
vara oundviklig, kändes så motbjudande, att den faktiskt
försenades på det alltför egendomliga sätt, som här ofvan
omförmäldes, så har detta tydligen ej berott af någon
tvekan om K. mits befogenhet.
Nu då krigslagarnas grundliga omarbetning samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
