Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära försvaret - Kommandomålen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommandomålen.
(Motion i Andra kammaren 1901.)
I tvenne fall förekomma särdeles påfallande
motsägelser mellan föreskrifter i regeringsformen och de af
1809 års konstitutionsutskott för dem anförda motiv.
Utskottet säger i sitt memorial n:o 1, att »de flesta
krig äro började i kabinetten, innan de utbryta på fälten».
Härav borde väl utskottet hafva dragit den slutsatsen,
att de s. k. ministeriella ärendenas behandling kräfde en
synnerlig omsorg, många ögons vaksamhet. Men i
stället för en föreskrift, att de skulle afgöras i hela
statsrådets närvaro, innehåller § 11 regeringsformen i den
ursprungliga lydelsen, att de finge afgöras i närvaro af
endast tvenne rådgifvare.
Utskottet anför såsom motiv för Konungens rätt att
börja krig, att, om grundlagen förvägrade honom denna
rätt, »den krigslystne monarken» kunde anlita en mängd
af medel för att förmå sina grannar till fredsbrott, t. ex.
»genom öfningsläger anställda nära deras gränser, genom
tvetydiga underhandlingar, öppnade i samma stund med
deras fiender, genom misshandlande af deras sändebud,
genom ohöfvisk brefväxling, genom återsända ordnar»
0. s. Vv. Påpekandet af det förstnämnda af dessa medel
borde, tyckes det, hafva varit tillräckligt för att motivera
helt andra bestämmelser än 15 och 38 paragrafernas
angående kommandomålen.
Det förefaller högst förunderligt, att utskottet omgaf
kommandomålen med svagare konstitutionella garantier
än de ministeriella målen och för båda dessa slag af
ärenden nöjde sig med mindre tryggande föreskrifter, än
det stadgade för behandlingen af äfven de allra
obetydligaste bland andra regeringsärenden. Utskottet sökte eljest
uti den föredragandes kontrasignationsvägran en yttersta
garanti mot »en egenmäktig konungs våldsamma lynne.
Han skall> — säger utskottet — »åtminstone icke genom
konstitutionsvidriga beslut blottställa sin makt för en
föredragande ämbetsmans vägran af den kontrasignation,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
