Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 ADOLF HEDIN
gen medgifvet att afgöra frågor om afhandlingar och
förbund och alla andra ärenden som angå rikets förhållande
till främmande makter (regeringsformens §§ 11, 12, 32),
undantagandes beslut om krig och fred, i närvaro af blott
utrikesministern och en annan statsrådsledamot, samt
kommandomål i närvaro af blott en enda rådgifvare.
Trots den nyss förflutna tidens händelser, som borde
hafva manat grundlagsstiftarna att så vidt möjligt
förstärka garantierna för en klok, uteslutande af landets
intressen förestafvad utrikes politik, blefvo de konstitutionella
säkerhetsåtgärderna just i det afseendet inskränkta till ett
minimum. *
De yttre eller internationella förbindelserna äro dock
ej någonting fristående, från de allmänna statsintressena
i öfrigt vida skildt; de äro ju ej till för sin egen skull, utan
för att främja de inre eller nationella angelägenheterna,
för att åt dessa gifva folkrättslig form och helgd i
beröringen mellan stat och stat, mellan den ena statens
och den andres undersåtar. Så till vida måste sägas, att
de inre statsärendena intaga främsta rummet i
statsverksamheten och de yttre en sekundär plats, att de senare
förhålla sig till de förra såsom medel till ändamål. Men
genom de band, som dessa relationer till främmande
makter pålägga statens handlingsfrihet, genom de
ansvarspåföljder de kunna ådraga honom, de äfventyrliga
förvecklingar, hvari de kunna inblanda honom, genom den
återverkan som häraf kan följa å dess lagstiftnings- och
beskattningsmakts utöfning, å dess nationella värdighet,
dess trygghet, ja dess själfbestånd, blifva de i en annan
mening viktigare än de rent inre ärendena och intaga
den första platsen. Och dock har man kunnat vilja ej
blott rycka dem undan inflytelsen af folkets och dess
representations åsikter och önskningar, utan till och med
draga dem undan regeringen, betraktad såsom en,
samfälld parlamentarisk kontroll underkastad, enhet, för att
förbehålla dem åt en i mindre grad, än i alla andra mål,
begränsad, motvägd och öfvervakad personlig vilja.
Själfmotsägelsen i grundlagsstiftarnas förfarande är sådan, att
konstitutionsutskottet vid 1856—58 års riksdag endast
* Bondeståndets ledamöter i konstitutionsutskottet hade förenat
sig om att yrka ett tillägg till § 13, att »om statsrådets ledamöter
enhälligt afstyrkte ett af konungen tillämnadt anfallskrig, borde
konungen vara förbunden att å statsrådets mening göra afseende». —
Sedan utskottet framlagt förslaget till regeringsform, förenade sig
borgareståndet om den anmärkningen, att i $ 12 kunde tilläggas, att
»statssekreteraren för handels- och finansärendena bör af konungen
tillkallas i frågor angående traktater med utländska makter, hvari
svenska handelsintresset inlöper».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
