Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 253
med tvekan yttrade, att detta »möjligen» kan ur äldre
förhållanden förklaras.
>
Den farliga afvikelse från det för inrikes
regeringsärendens behandling fastställda grundlagsbudet, hvartill
1809 års grundlagsstiftare sålunda gjorde sig skyldige, har
sedan dess blifvit ännu mer vådlig, i följd af de
internationella förbindelsernas mångsidiga utveckling under
detta århundrade.
I äldre tider hade staternas ömsesidiga förbindelser
icke på långt när en sådan omfattning och mångfald som
nu. Det kunde då ej lätteligen blifva fråga om
mellanfolkliga öfverenskommelser, som direkt berörde de
kontraherande staternas handlingsfrihet t. ex. på civil- och
brottmålslagstiftningens område. Folkrättsförfattarna i
förra århundradet inemot revolutionstiden säga med skäl,
såsom von Ompteda, att »fördragen mellan folken bestå
vanligen i fredsslut eller sådana traktater, som hafva
afseende på krig och fred>. Eller när de uppräkna olika
slag af internationella aftal, så lyder listan t. ex. hos de
Bielfeld: garantitraktater, gränstraktater, barriärtraktater,
handelstraktater, familje- och arfsföljdsöfverenskommelser,
unionsfördrag (såsom Nederländernas, Edsförbundets).
» Krigen,» sade Bielfeld, »gifva upphof åt alla traktater,
och traktaterna äro alla krigs källa.»
Grundlagsstiftarna år 1809 anade ej ett järnvägarnas
och telegrafens tidehvarf, förutsågo ej den utveckling af
staternas och folkens inbördes beröring, som mångfaldigat
anledningarna till aftal dem emellan. Man behöfver ej
underkänna de framsteg, som civilisationen gjort, sedan
denna nya väg öppnades, därför att man icke förbiser,
att de internationella aftalen kunna blifva ytterst farliga
band på isynnerhet de små folkens handlingsfrihet,
medföra ödesdigra inskränkningar i deras själfständighet.
Hvarje gång det ifrågasättes att, genom aftal med andra
makter, för längre eller kortare tid binda sina händer,
böra konsekvenserna af ett sådant steg med synnerlig
noggrannhet Ööfvervägas. Om dessa äro svåra att
öfverskåda i den nationella lagstiftningen, om man där ofta
får nöja sig med att endels profetera, så gäller detta icke
mindre om den internationella. Men skillnaden är, att i
förra fallet bristen på förutseende är mindre farlig,
emedan man behåller makt att när som helst ändra lagen,
rätta felen; medan man 1 det senare står gent emot en
måhända mycket mäktig kontrahent, som kan hysa en
motsatt önskan. Och likväl har grundlagen i det senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
