Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 261
Bör K. m:t äga att i sådana ämnen ingå
»afhandlingar och förbund med främmande makter», och detta
genom beslut fattade utom statsrådet?
III.
Den engelske historieskrifvaren Spencer Walpole har
anmärkt, att i allmänhet folken förhålla sig till hvarandra
så, som i en stor stad närmaste grannar, hvilka ju
vanligen ej känna eller det minsta fråga efter hvarandra,
men hvilkas likgiltighet upphör, när farsot eller eldsvåda
bryter ut hos nabon. Så förbiser ock den ena nationen
hvad som föregår hos den andra och öfverraskas, emedan
den ej aktat på tidens tecken, af krig eller revolution.
Då kan det hända oss engelsmän — fortfar förf. — att
vi från likgiltighetens störta oss i den motsatta
ytterligheten, och de utrikes angelägenheterna blifva sålunda en
fruktbar orsak till ministärers fall ifrån och uppstigande
till makten. Men under sådana förhållanden kan den
utrikes politiken ej gärna förete bilden af stadga och
följdriktighet. Och detta lär ej kunna undvikas i England
eller annorstädes, förrän »folket såsom sådant bringar
det därhän i hvarje land, att det har sin utrikes lika väl
som inrikes politik, och att det blifver lika omöjligt för
en förste minister att öfverändakasta de beslut rörande
utrikes angelägenheter, hvilka nationen allvarligen fattat,
som det skulle vara för en förste minister i England att
upphäfva reformakten eller att åter sätta spannmålslagarna
i kraft».
Nationens, folkets egen utrikes politik — mången skall
väl med förvåning höra detta ord, ty sådan är fördomens
och frasens makt, att de flesta låta sig tystas af talesätt
som att »hemlighet> och »snabbhet» och »enhet» äro
nödvändiga i och för skötseln af detta slags
angelägenheter, att detta varit i alla tider erkändt och att, när
afvikelse därifrån skett, följderna varit ogynnsamma, kanske
obotligt fördärfliga. I själfva verket förhåller det sig så,
att då man söker att med skäl, som ej tåla ens det
lättaste kritiska vidrörande, försvara folkviljans och dess
organs, nationalrepresentationens, utestängande från
verksam inflytelse, medan tid är, på handhafvandet af
staternas utrikes politik, det endast är en seg tradition från
en undantagsperiod, från en jämförelsevis kort öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
