Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 263
om en stormakt, som gör anspråxk på att utöfva en
afgörande eller medbestämmande inflytelse på
världshändelserna, men att däremot för de små staterna deras
utrikesangelägenheter hafva en så underordnad vikt, att de ej
äro värda folkets intresse, att folkrepresentationen gärna
kan lämna det sätt, hvarpå de handhafvas, utan kontroll,
ja, att de utan skada kunna till och med undandragas
den behandling hos regeringen, som äfven de obetydligaste
och mest underordnade inrikes ärenden anses förtjäna
och i vårt land, enligt grundlagens bud, skola undergå?
Vi skola besvara denna fråga med följande ord af
en bland brödrarikets mest betydande politiske män,
professor T. H. Aschehoug:
» Att äga sanna konstitutionella garantier för
behandlingen af de diplomatiska angelägenheterna är en lifsfråga,
isynnerhet för ett litet folk. Om i en eller annan gren
af den inre styrelsen begås ett fel, så låter sig det dock
gärna rättas, och skadan skall i så fall alltid kunna bäras.
Men missgreppen på den yttre politikens område kunna
bringa själfva vår politiska och nationella tillvaro i fara.»
Såsom en förklaring af den likgiltighet, hvarmed man
likväl så länge betraktat frånvaron af dessa garantier,
erinrar Aschehoug om det långvariga fredstillståndet. »En
och annan gång hafva förvecklingar ägt rum, som väckt
oro, men vi hafva dock, åtminstone tills vidare, sluppit
lyckligt ifrån dem. Detta har måhända föranledt, att
folket i det hela taget icke har den fulla känslan af dessa
förhållandens stora betydelse och vansklighet.> Och med
skäl anmärker Aschehoug om novembertraktaten, att
»ännu hafva vi ej sett dess slutliga följder».
* *
kd
Traktaten ansågs i hela Europa vara inledningen till
ett anfallskrig mot Ryssland, och — den må innehålla
hemliga artiklar eller ej — kunde den ej uppfattas
annorlunda, helst om den betraktades i den belysning, som
svenska regeringen gaf den i sin cirkulärnot af den 18
december 1855. Väl har konung Oscar — hette det här —
efter moget öfvervägande beslutit sig för den
neutralitetspolitik, som han i förening med konungen af Danmark
antagit och »hittills upprätthållit>. Men konungen hade
ej kunnat underlåta att »rådfråga det förflutnas lärdomar
och med vist förutseende tillämpa dem på sina rikens
framtida intressen», hvilkas trygghet utgör föremålet för
den främsta bland hans plikter. »Farhågorna för
framtiden, grundade på minnen, som äro alltför väl bekanta,
för att det skulle vara nödigt att om dem erinra, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
