Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 271
att »förbund eller afhandlingar af någon större betydelse
skulle hädanefter kunna ingås med främmande makter,
utan att hela statsrådet eller åtminstone alla de ledamöter
däraf, som funnos på platsen närvarande, dessförinnan
finge däraf del» (utrikesministern Björnstjernas yttrande i
Andra kammaren den 2 maj 1877). Detta skäl emot den
önskade förändringen förvandlas emellertid vid närmare
påseende till ett skäl för densamma. När länge fortsatta
underhandlingar omsider ledt därhän, att blott de sista
formaliteterna för afslutandet återstå, då det åtminstone
för en liten makt i förhållande till en stormakt kan vara
lika betänkligt att gå tillbaka som framåt, då tjänar det
till intet, att statsrådet tillkallas för att blifva underrättadt
om hvad utan dess vetskap redan blifvit afgjordt och
hvilket det sen ej längre kan hindra.
För tolf år sedan yttrade statsrådets d. v. främste
man i Andra kammaren, att afslutandet af
Novembertraktaten gick till på det mest oklanderliga sätt, ity att
frågan härom behandlades i ministeriellt statsråd redan
den 30 oktober 1855, således — hela tre veckor före den
dag, då traktaten underskrefs. Men han vederlade sig
själf i samma andedrag, ity att han upplyste, att när
man den 30 oktober tillkallade det ministeriella statsrådet,
för att pro forma iakttaga grundlagens föreskrift, frågan
hade så långt avancerat, att ett traktatförslag från engelska
och franska regeringarna då förelåg till pröfning. För de
föregående underhandlingarna, som börjat i juli månad,
hade icke blott statsrådet, utan äfven den ministeriella
konseljen hållits främmande. När frih. de Geer i sitt
åberopade anförande talade om, hvad »svenska regeringen»
under dessa förhandlingar yttrat, använde han ett uttryck,
som kan missförstås. Regeringen det var konung Oscar I
personligen, med biträde af oansvariga
kontrabandsdiplomater och omsider af utrikesministern. Hur snart den
sistnämnde fick förtroende af den kungliga viljan, är icke
bekant. Af friherre de Geers anförande synes framgå, att
det skedde redan i juli, och vi vilja ej bestrida det, men
det kan dock betviflas. I Post- och Inrikes Tidningar för
den 4 mars 1856 meddelades — säkerligen icke utan höge
vederbörandes begifvande — under form af en
korrespondens från Stockholm till Indépendance belge för den 20
februari den uppgiften, att »samtalen mellan konungen samt
Frankrikes och Englands ministrar beträffande fördragets
grunder ägde rum redan från de första dagarna af juli
nästlidna år å Haga slott, där H. m:t då residerade». —
Utrikesministern var nog intet annat än den höga
personliga viljans ödmjuke tjänare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
