Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 ADOLF HEDIN
VI.
I det föregående är påpekadt, att konstitutionsutskottet
vid 1856—1858 års Riksdag, omedelbart efter Krimkriget
och med anledning af Sveriges ifrågasatta inblandning däri,
tog initiativet till en ändring af regeringsformens § 12.
Vid fullgörandet af sin plikt att granska rikets
grundlagar och afgifva förslag till förbättringar däraf, om sådana
finnas nödiga, har utskottet — heter det i dess mem. n:r
13 — ansett sig böra i främsta rummet fästa sig vid de
förhållanden, som utgöra grundvalen för regeringssättet,
för att undanröja däri möjligen befintliga brister. Att
sådana finnas, förklaras tillräckligt af »den skyndsamhet,
hvarmed våra grundlagar blefvo utarbetade och antagna»
— brister, som sannolikt sedermera af den orsak blifvit
oanmärkta, att de icke befunnits medföra någon »bestämd
olägenhet». Emellertid torde »betänksamheten ej böra
sträckas därhän, att man lämnar alla framtida möjligheter
utan afseende och i förlitande på den trygghet, endast
tillfälliga omständigheter gifva, underlåter att så vidt ske
kan försäkra sig mot de vådor, som af förändrade
tidsförhållanden kunna komma att föranledas>.
Utskottet antog, att en tidpunkt, »då Sverige synes
hafva inträdt i en lifligare och mera betydelsefull beröring
med öfrige medlemmar af europeiska statsförbundet», skulle
synas rikets ständer lämplig för en granskning af » de former,
under hvilka våra förhållanden till främmande makter
enligt regeringsformen skola bestämmas». Därför hade
utskottet ansett sig böra fästa rikets ständers uppmärksamhet
på de brister, som utskottet »ej kunnat undgå att i detta
hänseende anmärka». Efter en redogörelse för grundlagens
föreskrifter om de olika fall, då ansvarigheten för konungens
beslut är utsträckt till flere eller färre rådgifvare,
fortsätter utskottet sålunda:
»Betraktar man arten och vikten af de tillfällen, då den vid
konungens beslut bundna ansvarigheten ansetts böra utsträckas till ett
större antal af statsrådets ledamöter, eller med andra ord då
inhämtandet af deras mening och råd af grundlagen blifvit antaget
såsom för konungen önskvärdt och nödigt, kan man väl möjligen
ur äldre förhållanden förklara, men ej finna med grundlagens
anda förenligt eller med dess öfriga stadganden följdriktigt
sammanhängande, att konungen enligt 12 $ regeringsformen äger att i
afhandlingar och förbund med främmande makter ingå, sedan han
däröfver hört endast statsministern för utrikes ärenden och någon
annan tillkallad statsrådsledamot. Om det nämligen å ena sidan
visserligen kan inträffa, att konungen finner nyttigt att ingå i
afhandling med en utländsk stat, äfven angående en eller annan
fråga af underordnad vikt, lärer väl icke förnekas, att såväl af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
