Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 273
handling som förbund med en främmande makt kan vara
bestämmande för ett lands icke blott yttre, utan äfven till någon del
för dess inre förhållanden under en lång följd af år, och således
blifva vida mer ingripande i dess öden än till och med ett krig, att
icke jämföra detsamma med t. ex. en mindre väsentlig förändring af
en redan gällande författning, för hvilkens vidtagande likväl erfordras,
att statsrådets samtlige ledamöter, där de icke laga förfall äga, skola
vara tillstädes.
Utan att i ringaste mån underkänna vikten och värdet af
konungens rätt att allena besluta i dylika frågor, kan man likväl ej
förbise, att nyare tiders lättare och lifligare förbindelser folken emellan
gjort deras känsla af sin inbördes ställning till hvarandra klarare,
och att således exempelvis ett förbund till gemensamt försvar,
uppgjordt i strid med denna känsla, skulle kunna medföra oberäkneliga
vådor och förvecklingar. I sådana fall, om någonsin, är det af vikt,
att konungens beslut grundar sig på en mångsidig öfverläggning samt
mogna och fosterländska rådslag. Det må väl ock dragas i tvifvel,
huruvida statsministern för utrikes ärendena, hvilken till äfventyrs
under ett mångårigt vistande i främmande länder förvärfvat de
utmärkta egenskaper, som upphöjt honom till sin viktiga befattning,
alltid kan vara med de inom landet rådande känslor och
föreställningssätt så förtrogen, att han därigenom borde företrädesvis anses
lämplig att i ämnen af sådan beskaffenhet gifva konungen råd, med
biträde endast af en statsrådsledamot, hos hvilken åter, under de
ministeriella målens nuvarande bebandlingssätt, en mera omfattande
kännedom af dessa icke torde med full befogenhet kunna förutsättas.»
Sedan dess hafva förslag om större eller mindre
förändringar 1 grundlagens föreskrifter rörande behandlingen
af frågor om traktater eller andra ärenden, som angå
förhållandet till främmande makter, blifvit väckta vid
Riksdagarna 1859—1860, 1872, 1877, 1878, 1883, 1884, 1889
och 1891 — oberäknade K. m:ts 1869 framlagda och 1871
förkastade förslag till ny föreningsakt och K. m:ts förslag
vid 1891 års riksdag om ändring 1 riksaktens $ 5 och
regeringsformens $ 11.
Vid de ståndsriksdagar, som förehaft frågan, var det
adeln och prästerna, som omintetgjorde hvarje förbättring.
Konstitutionsutskottets ofvannämnda förslag å 1856—1858
års Riksdag ville adeln och prästerna ej ens tillåta att hvila
till påföljande Riksdag, utan var det endast genom
omröstning i förstärkt konstitutionsutskott, som det, i ett
något modifieradt skick, fick afbida slutlig pröfning vid
1859—1860 års Riksdag, då det af adeln och prästerna
afslogs. Då ett nytt förslag af konstitutionsutskottet vid
sistnämnda Riksdag framlades, ville ej blott bonde- och
borgarestånden, utan äfven adeln låta det hvila till nästa
Riksdag, men prästerna sade obevekligt nej, och således
måste förstärkt utskott ånyo slita tvisten. Å 1861—1862
18, — Adolf Hedin, IL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
