Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 ADOLF HEDIN
års Riksdag var adeln ense med prästerna om att förkasta
äfven detta förslag.
Efter representationsförändringen har Första
kammaren i detta som i annat spelat adelns och prästernas
roll, endast med de betydelselösa afvikelserna, att ett 1877
framlagdt förslag, som så uppenbart afsåg blott en
skenreform, att Andra kammaren ej kunde votera det, rönte
Första kammarens sympatier, och att, sedan Andra
kammaren 1884 uttalat sig för en fullständig reform. Första
kammaren af fruktan för en sådan fann sig böra år
1885 bifalla ett från 1883 hvilande förslag till en
grundlagsändring, hvilken sedermera visat sig vara alldeles
värdelös, såsom också lätt kunde förutses, att den skulle
blifva.
Den år 1885 antagna förändringen bestod blott
däruti, att ministeriella och därunder inbegripna frågor om
afhandlingar och förbund samt utnämnande af sändebud
och tjänstemän vid beskickningarna skola afgöras i närvaro
af tre rådgifvare (förut två), bland dem statsministern ; samt
att det uttryckligen föreskrefs, dels att det tillkommer
ministern för utrikesärendena att »bereda» (ej blott
»anmäla och föredraga») detta slags mål, dels att alla
meddelanden till främmande makt eller sändebuden i utlandet
skola ske genom utrikesministern. Däremot lämnade man
orubbad den bevisligt skadliga bestämmelsen, att
beredningen af de ministeriella målen får ske »på det sätt,
konungen synes tjänligast».
Läsare behagade påminna sig hvad förut blifvit sagdt
om denna föreskrift och dess uttydning och tillämpning
på sådant sätt, att man åt den ministeriella, förut af två,
numera af tre ledamöter bestående konseljen lämnar ingen
annan befogenhet än att assistera som vittnen vid den
slutliga formalitet, då en åtgärd, som utan de två
tillkallade statsrådsledamöternas vetskap redan blifvit i sak
afgjord, skall erhålla K. m:ts underskrift. Det är tydligt,
att möjliga invändningar från dessa tvenne nämndemän då
kunna komma för sent, bland annat af det skälet, att det
isynnerhet vid afhandlingar med en stormakt kan vara
lika betänkligt, i ett sådant sakens skede, att i sista stunden
draga sig tillbaka som att fullborda det under månader
eller år förberedda aftalet. Äfvenså torde man ihågkomma,
hvad vi vid ett annat tillfälle berättat, att äfven efter
1885, då den ministeriella konseljen ökades till tre
ledamöter, bland hvilka statsministern själfskrifven, det
förändrade grundlagsbudet betraktats såsom icke existerande.
Det har tillgått så, att utrikesministern infunnit sig hos
konungen och fått dennes muntliga bifall till ett mer eller
mindre klart framställdt förslag, och att två eller tre veckor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
