Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 ADOLF HEDIN
Fullständigt åsidosättande af grundlagens föreskrifter
om de ministeriella målen eller deras illojala tillämpning
på ett sätt, som utgör blott en onyttig formalitet, är
traditionellt och häfdvunnet.
När konstitutionsutskottet vid 1856—1858 års Riksdag
skref det förslag till ändring af § 12 regeringsformen, för
hvars i hög grad märkliga motivering vi i näst föregående
uppsats redogjort, saknade utskottet ej kännedom därom, att
grundlagens svaga garantier mot ett konungens alldeles
okontrollerade personliga envälde i alla utrikes ärenden
voro förvandlade till tomma ord.
Utskottets memorial n:r 11 (dechargebetänkandet), 10:e
anmärkningspunkten, utvisar, att hela frågan om
neutralitetsförklaring i förening med Danmark var behandlad och
afgjord, innan den första gången föredrogs i ministeriell
konselj. Redan i juli 1853 inleddes, utan något därom i
statsrådet eller ens i ministeriell konselj fattadt beslut,
underhandlingar med Danmark, och på enahanda sätt
fortsattes de. Utan något i grundlagsenlig ordning fattadt
beslut förständigades de svenska sändebuden hos flere
makter att, på tillfrågan, meddela konungens beslut i detta
hänseende. Utan iakttagande af föreskriften i § 11
öfverenskoms med danska regeringen ordalydelsen af
neutralitetsförklaringen. När frågan omsider den 14 december pro
forma föredrogs i ministeriell konselj, gällde den ingenting
annat, än huruvida den beslutade neutraliteten nu borde
offentligen deklareras. Sålunda hade föredraganden
underlåtit att påpeka grundlagsenlig behandling af, såsom
konstitutionsutskottet säger, »den kanske viktigaste af de
frågor rörande rikets förhållande till främmande makter,
som på senare tider förekommit.> —
Neutralitetsförklaringen, aftalad med den reaktionära regeringen i
Köpenhamn, hade, som bekant, utom och inom landet mottagits
med mycken misstro.
Denna kasus gifver osökt anledning till en erinran i
förbigående. När det under de par sista årtiondena varit
fråga om att i grundlagen söka stadga en realitet af
garanti för de diplomatiska ärendenas konstitutionella
behandling i stället för det bedrägliga sken, hvarmed 1809
års grundlagsstiftare åtnöjdes, har man å högerhåll kämpat
som för lifvet för bibehållande af de olyckliga orden i
$ 11, att de utrikes ärendena skola beredas »på det sätt,
konungen tjänligast synes». Hvad dessa ord duga till,
när man med deras hjälp vill studera äfven det svaga
band på det personliga godtycket, som § 11 kan synas
innehålla, det utvisas af reservationerna mot nyssnämnda,
af konstitutionsutskottet vid 1856—1858 års riksdag gjorda
anmärkning. Dessa reservationer gå nämligen därpå ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
