Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 277
att de nära halfårslånga förhandlingarna om
neutralitetsförklaringen hörde till den ärendets »beredning» — som
enligt § 11 beror af konungens förgodtfinnande! Att
beslutet den 14 december var annat än en slutlig pro
formaåtgärd i en sak, hvarom vederbörande redan fattat sitt
beslut i annan ordning än grundlagen föreskref, hafva
reservanterna emellertid ej förmått ådagalägga.
Af en reservation vid det åberopade
dechargebetänkandet inhämtas, att statsministern för utrikes ärendena
på egen hand, utan något därom af K. m:t i
grundlagsenlig ordning, d. v. s. i statsrådet, fattadt beslut, ja, utan
att ens något beslut tillkommit på ministeriell föredragning,
anvisat statsmedel åt sändebudet i London — först en
fix summa och, när den befanns otillräcklig, beviljade
blankokredit — till bestridande af kostnader för öfver-
klagande hos Privy Council af amiralitetsrättens i London
utslag, hvarigenom svenska och norska fartyg blifvit
prisdömda för förment brytande af blockad. Först sedan
saken utagerats och en betydlig summa penningar befanns
vara onyttigt utgifven, blef ärendet föredraget, emedan det
dock måste bestämmas, hur den gjorda utgiften skulle
definitivt täckas och bokföras. — I afseende å vissa till denna
sakens behandling hörande kuriosa af oförstånd hänvisas
till reservationen.
På ståndsriksdagens tid kunde det således hända,
att inom konstitutionsutskottet dylik missaktning för
grundlagens bud icke ansågs med enhällig likgiltighet. Men
år 1889 satt ett konstitutionsutskott, som var ense om att,
såvidt på detsamma ankom, breda tystnadens slöja öfver
ett sådant förfarande, ehuru det då var förenadt med den
största skandal, som sedan 1821 illustrerat den svenska
diplomatiens historia.
Det är bekant, att i februari månad 1888 till ministern
för utrikes ärendena ingick underrättelse om den
tillämnade nya spritbeskattningen i Spanien, som några
månader därefter kom till stånd och strax tillämpades i strid
med den året förut förlängda svensk-spanska
handelstraktaten. Af konstitutionsutskottets memorial n:r 4 år
1889 inhämtas, att det första i ministeriell konselj förda
protokollet rörande denna sak är af den 12 juni 1888. Under
loppet af fyra till fem månader har d. v. utrikesministern
Ehrensvärd eller, kanske rättare, d. v. kabinettssekreteraren,
den numera med ministerposten i Rom belönade hr Bildt,
regerat i K. m:ts stad och ställe, fattat beslut och vidtagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
