Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 ADOLF HEDIN
IX.
Vår senaste artikel erbjöd läsaren tillfälle att anställa
en jämförelse mellan det sätt, hvarpå den Estrupska
regeringen i Danmark och den Bildt-Ehrensvärdska i Sverige
vårdat sig om landets intresse och representationens rätt
vid tillfällen, då konflikter med främmande makter skolat
lösas genom skiljedom.
Vi vända oss nu till frågan om skiljedom i den
långvariga tvisten mellan Frankrike och England angående
fisket vid Newfoundland (Terre-Neuve).
Medan öppna hafvet (la haute mer) ej tillhör någon,
utan är tillgängligt för alla, medan således fisket där står
alla staters undersåtar fritt, äro däremot territorialvattnen
— kustvattnen, sjöterritoriet — intill en ideell gräns
underkastade den stats jurisdiktion, hvilkens kuster de skölja.
Gränsen mellan öppna hafvet och sjöterritoriet
betecknades fordom såsom ett kanonhåll (guousque mari e terra
imperari potest), hvilket stundom förklarades lika med 1/15
grad, en stor sjömil eller 12,000 alnar. Men denna af
folkrättslärare uppställda och äfven i många traktater
godkända regel har funnits vara något osäker. Sedermera har
man ibland bestämt afståndet till tre små sjömil, hvaraf
det går 60 på en breddgrad. Så lyder stadgandet t. ex. i
Nordsjö-konventionen. Endast med få undantag
förbehåller hvarje stat åt sina undersåtar uteslutande rätt till
fiske i territorialvattnen. Till dessa undantag hör franska
undersåtars rätt till fiske vid Newfoundland.
Uti freden i Utrecht måste Frankrike till England
afträda nämnda ö, där Jacques Cartier från Saint-Malo år
1535 planterat franska flaggan och grundlagt de sedermera
så betydande fiskerierna. Traktaten i Utrecht tillförsäkrade
dock åt fransmännen fiskerätt vid en viss del af kusten
(the French shore), och denna har bekräftats i senare
fördrag. Emellertid hafva sedan längre tid tillbaka tvister
uppstått, hvilka ej litet förbittrats genom öbornas och
kolonialregeringens ganska våldsamma och äfven mot
moderlandet trotsiga förfarande. De vilja uppenbarligen ej
låta sig nöja med mindre, än att fransmännen med godo
eller ondo fördrifvas från ön. Särskildt har fisket och
konserveringen af hummer — en industri, som ej förekom
på Utrechtska fredens tid — blifvit en brännande
tvistefråga.
Frankrike och England hafva nu enats om att till
skiljedomare hänskjuta ett noga begränsadt spörsmål som
vi kunna benämna »hummerfrågan>. Väl förbehåller en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
