Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 283
artikel i aftalet eventuellt öfverlämnande till skiljedom af
äfven andra frågor, men dessa blott af subsidiär
beskaffenhet och ej vidrörande själfva principen i Frankrikes
traktatsenliga rätt, hvarförutom en sådan åtgärd förutsätter
ytterligare öfverenskommelse. Att franske utrikesministern
lyckats bringa ärendet i detta noga definierade skick,
ehuru England helst skulle hafva gifvit det en större
omfattning och mindre tydligt fixerad form, vittnar om
en anmärkningsvärd och efterföljansvärd fasthet,
varsamhet och precision. När dessa vanskliga förhandlingar
hade ledt till ett aftal mellan regeringarna, utdelades till
de franska hamnarna i mars månad förlidet år en »gul
bok» å ej mindre än bortåt 400 sidor, hvilken innehåller
alla handlingarna i målet. Detta var en tillräcklig
bakgrund för det lagförslag om godkännande af konventionen
rörande frågans öfverlämnande till skiljedom, som
framlades för kamrarna och af dem voterades i maj månad.
Ungefär samtidigt godkändes konventionen af engelska
parlamentet.
Ett tredje exempel. I maj månad förlidet år föll
ryske tsarens skiljedom i den fransk-nederländska tvisten
rörande gränserna mellan Surinam och franska Guyana
och blef naturligtvis genast offentliggjord. Frågan var
förberedd på enahanda sätt som den om fisket vid
Newfoundland. Anlitandet af skiljedom, hvarom regeringarna
öfverenskommit genom en deklaration den 28 april 1890, hade
erhållit franska och nederländska parlamentens
godkännande.
Så går man i andra länder till väga, då man till
skiljedomare hänskjuter en internationell tvist om ett
viktigt statsintresse.
Det vore önskligt, att skiljedomstankens vänner i
Sverige och Norge ville jämföra dessa och andra exempel
med svenska regeringens ohyggliga tillvägagående i den
spanska spritfrågan. Kanske skola de då inse, att hvad
först göres oss behof är en förändring af de vådliga
lagbestämmelser och den olagliga praxis, som låta rikenas
förhållanden till främmande makter gå vind för våg och
som i hvarje ögonblick kunna hota landets trygghet och
dess undersåtars välfärd. Så länge den förändringen, ej
en skenreform, utan sådan som det konstitutionella
statsskicket fordrar den med alla dess konsekvenser, ej blifvit
åvägabragt, är skiljedomen blott ett nytt vågspel, ett
obetänkt försök att bota ondt med sannolikt värre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
