Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 ADOLF HEDIN
yttra om sitt parlamentariskt styrda land. Äfven där har
det dock varit först den nyaste tiden förbehållet att utrota
den sega traditionen af furstliga anspråk på en annan,
vidsträcktare och mera okontrollerad makt i landets yttre,
än i dess inre angelägenheter.
Franska republiken, en af världens största
militärmakter, som i hvarje ögonblick befinner sig en garde,
har i den konstitutionella lagen af den 16 juli 1875
inskrifvit den stora grundsatsen, att krig ej kan förklaras
utan kamrarnas föregående samtycke. Det franska folket
har, såsom utskottsreferenten Laboulaye yttrade, velat
»förblifva herre öfver sina öden».
I många stora och små staters grundlagar är
folkrepresentationens rätt att pröfva traktater med främmande
makter förbehållen.
Månne det nu skulle vara för tidigt att i Sverige
besinna Aschehougs förut anförda ord, att det isynnerhet
för ett litet folk är en lifsfråga att äga sanna
konstitutionella garantier för de diplomatiska ärendenas behandling
— att undanröja de vådliga bestämmelserna i grundlagen
— att till sina konsekvenser fullfölja det initiativ, som
för några och trettio år sedan togs af rikets ständers
konstitutionsutskott ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
