Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Utrikesärendenas behandling
- De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 291
delsernas ljus nu synas dem mindre obegripligt, hvilka
då ej förmådde fatta en så själffallen sak. Åtgärden har
icke blott påskyndat en sakernas utveckling, som förr
eller senare borde och måste komma och som för båda
länderna hade kunnat blifva lika fördelaktig, om ej
förblindelsen vore obotlig å det håll, där man mer än
annorstädes har intresse af att öppna ögonen och se sanningen
rätt i ansiktet. Den har ock åt sakernas gång gifvit en
riktning, som hade kunnat och, enligt vår tro, för båda
ländernas samfällda väl bort undvikas. Huruvida denna
riktning åter kan ändras, det beror af något som man
tyvärr icke har mycket stor anledning att hoppas,
nämligen att de blinde plötsligt hugnas med synförmåga, och
att underverket inträffar mycket snart.
E +
*
Man har i Norge uppställt såsom en politisk
programsak: särskild norsk utrikesminister. När man i
Sverige velat trösta sig med, att detta vänsterns yrkande
absolut ogillas af högern, så har man förbisett tillvaron
af och den viktiga skillnaden mellan de två synpunkter,
från hvilka det af den norska högern bedömes —
rättssynpunkten och lämplighetssynpunkten.
Det är icke tvifvelaktigt, att högerpartiet förkastat
den föreslagna reformen såsom olämplig, såsom för unionen
skadlig eller till och med vådlig, medan den af det
motsatta partiet betraktas såsom ej blott ofarlig, utan såsom
den med unionens välförstådda intresse bäst
öfverensstämmande lösningen af frågan om de
unionellt-diplomatiska ärendena. Men det är icke mindre visst, att
både höger och vänster på enahanda sätt uppfatta
rättsfrågan.
Högerns n. v. främste man, f. d. statsministern E.
Stang, har på det kraftigaste bekämpat den meningen,
att hvartdera riket borde hafva sin särskilda
utrikesminister, men icke därför att Norge skulle hafva till
Sverige upplåtit en rättighet att allena representera unionen
och Norge i förhållande till utlandet, utan af praktiska
lämplighetsskäl, emedan, enligt hans åsikt, en anordning
med två utrikesministrar skulle leda in i »ett haf af
olösliga svårigheter». Hans yttranden äro fullt bestämda
och otvetydiga. Den 21 februari 1891 anförde sålunda
hr Stang i stortinget om betydelsen af urtima stortingets
beslut år 1814 att ur grundlagen utesluta den §, som
handlade om utrikesdepartementet:
»Från norsk sida är det aldrig bestridt, att uteslutandet af §
338 öppnade tillfälle till den ordning, som nu består; och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Mar 26 01:04:38 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/adhedin2/0301.html
