Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 ADOLF HEDIN
ordning har bestått sedan 1814. Norges storting har, hvar eviga
gång då det beviljat en budget, beviljat pengar till denna ordning;
senaste gången gjorde denna församling det i fjol. Det är således,
när man håller dessa ting klart för sig, icke möjligt att bestrida, att
det existerande tillståndet existerar med norska folkets samtycke, och
det kan icke betecknas såsom olagligt", men ganska visst icke heller
såsom ett kontraktsmässigt tillstånd i förhållande till Sverige. Det
är ganska visst utan grund, när det från svensk sida framställer så,
som vore det en åt Sverige förvärfvad rätt.»
Efter en historisk återblick fortsatte talaren sålunda:
»Denna ordning har man icke velat gifva plats i riksakten,
emedan man icke velat — och jag är däri af samma mening — göra
det, som det norska folket gjort i kraft af sin själfbestämmelserätt,
till en öfverenskommelse med det andra riket. Man har velat
beteckna, att det var ett tåldt tillstånd, som fördrages så länge tills
man kan få det afhulpet.»
Och den 19 juni 1891 yttrade hr Stang i stortinget:
> Här talas om, att den norska grundlagen icke innehåller
något, som utesluter oss från att hafva egen
utrikesminister. Det är ganska riktigt.> Efter en återblick på
händelserna 1814, som ledde till faktiskt gemensam diplomati,
tillade han ytterligare: »det är alltså fullkomlig sanning,
att vi icke traktatsmässigt med Sverige gått in på detta;
det ha vi alldeles icke gjort».
Om således, enligt herr Stangs mening, hvarken det
af två parter beroende unionskontraktet — riksakten —
eller den af Norges statsmakter allena beroende Norges
grundlag hindrar Norge att upprätta ett eget norskt
utrikesministerämbete, så är det tydligt, att han i afseende
på rättsfrågan icke hyser en annan mening än
efterträdaren, statsminister Steen, hur mycket han än i fråga
om en sådan åtgärds lämplighet skiljer sig från denne.
Det vore kanske icke ur vägen, att man 1 Sverige
gjort sig förtrogen med det faktiska förhållandet, att det
rörande rättsfrågan icke råder någon meningsskiljaktighet
mellan Norges höger- och vänsterparti. Och om de båda
partiernas åsikter visat sig vara hvarandra motsatta i
afseende på lämplighetsfrågan, så borde just nu den
reflexionen ligga nära till hands, att äfven den skiljaktig
heten kan upphöra. Ty det är uppenbart för enhvar
= Det är icke riktigt, när talaren säger, att man från norsk
. sida aldrig bestridt det n. v. tillståndets laglighet. Ty nog hafva
norske män, som varit i ordets mest eminenta betydelse
meningsberättigade i den saken, hyst en alldeles motsatt mening, nämligen
att uteslutandet af § 33 icke öppnade lagligt tillfälle att åt svenske
ämbetsmän anförtro norska statsärendens handläggning. Bland andra
har, i ett 1853 utgifvet och högt skattadt verk, talarens fader, d. v.
lektorn, slutligen statsministern Fr. Stang, sagt, att ifrågavarande
ordning är grundlagsstridig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
