Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 293
som haft ögon för att se och öron för att höra, att det
anskri, som i Sverige hofs upp med anledning af
konsulatfrågan, lyckats att med en högst ovanlig hast omvända
norska högermän, hvilka man nu ser fylka sig till stöd
för en dock hjärtligen hatad vänsterregering — därför att
denna förfäktar hvad dessa högermän anse för Norges
rätt. Om det ställes så till, att härom yppas en tvist
mellan Sverige och Norge, så är vägen icke lång till det
skede i konsulatfrågan, då den norska högern äfven i
afseende å önskvärdheten af ett särskildt konsulatväsende
skall sluta sig till vänsterns åsikt. Detta exempel, som
utvecklar sig under våra ögon, borde kunna lända till
upplysning om, hur det kan komma att gå äfven med
utrikesministerfrågan.
Den första unionskommittén yttrade för fyrtiofem år
gedan, att föreningens natur och beskaffenhet, grundsatserna
på hvilka den blifvit och bör vara byggd, samt dessas
nödvändiga följder äro föremål, som alltför litet med
sakkännedom och fördomsfrihet blifvit granskade, att man
skulle kunna vänta, det klara och riktiga begrepp härom
skulle vara i allmänhet spridda inom bägge de förenade
rikena.
Till hvilken grad dessa ord ännu äga giltighet, därpå
förekomma så godt som dagliga exempel. Man har i
Sverige under en genom tre fjärdedels århundrade
fortsatt praxis så vant sig att förväxla ett faktiskt och, enligt
statsminister Stangs uttryck, »tåldt» tillstånd med en
kontraktsmässigt förpliktande rättsordning, att man under
mer eller mindre våldsamma vredesutbrott afvisat hvarje
påpekning af den väsentliga skillnaden mellan ett blott
faktiskt förhållande och en genom förbindande
öfverenskommelse fastställd institution. När man någon gång
kommit att för ett ögonblick fästa blicken vid denna
skiljaktighet, har man liksom haft brådt att frigöra sig
från en oroande tanke. Ett kuriöst exempel härpå
erbjuder ett memorial, som åtföljer det statsverkspropositionen
af den 30 oktober 1856 bilagda statsrådsprotokollet af
14 oktober s. å. angående utrikesdepartementsärenden. I
detta memorial yttrar statsministern för utrikesärendena
Lagerheim, efter en erinran om de vid flera tillfällen
hörda yrkandena på en särskild utrikesförvaltning för
hvartdera riket, följande:
»Såsom organ för sin utrikes förvaltning kan konungen icke
hafva mer än en person, utrikesministern, genom hvilken konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
