Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 295
hvilka upphöjda känslor han tog den om hand, har han
skildrat för konung Carl Johan den 28 oktober 1820.
»Detta är ett tillfälle,» sade han, »då man ej bör afpassa
sitt nit efter storleken af den lön, man åtnjuter.»
Detta var en smakfull antydan på det förhållandet,
att han ej åtnjöt något lönebidrag af norska statskassan.
Som bekant, är det fortfarande så, att vår utrikesminister,
den svenske ämbetsmannen, ej uppbär lön från Norge,
hvaremot Norge i stället bidrager med en större andel,
än efter den fastställda proportionen, till en annan del
af kabinettskassans utgifter, så att faktiskt jämvikten är
återställd.
Vi skola gå att skärskåda det tillfälle, då excellensen
v. Engeström så generöst lät tjänsteplikten blifva
opåverkad af lönebeloppet, och naturhistoriskt beskrifva ett nit,
som i saknad af andras använde det egna lofordet att
smeka sig med.
Vid Saltenfjord i Nordlands amt, där nu staden Bodö
ligger, hade 1814 en man från Finland vid namn Carl
Johan Gerss slagit sig ned och drifvit betydliga affärer,
förmodligen såsom agent för handelshuset Everth and
son i London. En medlem af denna firma, John Everth,
kom 1818 till ort och ställe och satte, så i Bodö som
på andra orter i närheten, en stor lurendrejerirörelse i
gång, hvilken tulltjänstemannen i Bodö med sin ringa
biträdande personal ej kunde få bukt på; dock blef en
del af smuggelgodset taget i beslag. Sedan Gerss, som
hjälpte till vid lurendrejeriet, blifvit uppsagd från staten
tillhöriga lägenheter, måste man efter flera gånger
beviljade uppskof skrida till vräkningsåtgärd (i september
1818); men fogden, som kom för att verkställa
förrättningen, möttes af den engelske köpmannen med öfverlägsen,
väpnad styrka och hotades att blifva nedskjuten.
Sedermera vardt dock Everth arresterad å ett af
smugglarefartygen, men frigafs mot borgen. I början af följande
år uppstod åter fråga om hans häktande, därest han ej
ville ställa borgen för de böter, hvartill han kunde blifva
dömd för de lagstridiga handlingar han begått. Hans
misstänkta beteende föranledde vederbörande att förstärka
bevakningen af de konfiskerade varorna, men Everth
lyckades att locka ombord till sig länsmannen och en
del af vaktmanskapet (några voro f. t. borta för att hämta
proviant), hvilka bakbundos och inspärrades. Därpå
begaf han sig med tjugu man till packhuset, afväpnade
och fängslade den till motstånd alltför svaga återstoden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
