Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTRIKESÄRENDENAS BEHANDLING 301
konseljen. Statsrådet Holst säger i sina 1849—50 skrifna
memoarer, att denna resolution förmodligen snart blef
bortglömd: »åtminstone på senare tider har den, fruktar jag,
varit blott en död bokstaf».
Å det åttonde lagtima stortinget väckte
Kristianiarepresentanterna förslag om adress till Konungen om
sådana »unionsmässiga» åtgärder, hvarigenom Norges
anspråk på samma garantier, som Sverige ägde, för
behandlingen af alla utrikes ärenden blefve tillgodosedda.
Konstitutionskommittén yttrade härom, att de på sista
tiden vidtagna förfoganden (1835 års resol.) långt ifrån
kunde anses tillfredsställande. Men blefve ej åtminstone de
väsentligaste och farligaste bristerna i unionsbestämmelserna
afhulpna, så skulle en efterkommande generation i ett
halffullbordadt politiskt verk mottaga ett farligt arf.
Kommittén tillstyrkte därför en hemställan till Konungen, att
han ville ägna sin uppmärksamhet åt denna högst viktiga
sak. Stortinget ansåg sig dock ännu böra vänta.
Men på fjärde urtima stortinget 1836—37 beslöts en
adress, däri det uttalades, att 1835 års resolution icke kunde
betraktas såsom annat än »en förberedelse till fullständigare
åtgärder». Norges materiella intressen, dess politiska
värdighet som oberoende stat och dess med Sverige alldeles
sidoordnade ställning i unionen göra det till en rättmätig
fordran, att Norge får samma garanti som Sverige, att
de diplomatiska angelägenheterna blifva försvarligt skötta.
När K. m:t genom resolution af den 30 januari 1839
uppdrog åt en kommitté af svenske och norske män att
afgifva utlåtande och förslag om de i nämnda adress
omhandlade ämnen (med undantag af frågan om den K.
titulaturen), såg man häri ett uppslag till en ej alltför
aflägsen lösning af frågan om de utrikes angelägenheterna.
Men man misstog sig. Vi befinna oss än i dag på samma
punkt, som när den första unionskommittén tillsattes.
Under den långa tid, som förflutit sedan 1827, under
sex till sju årtionden, har man låtit anledningarna till
missnöje hopas, intill dess sakerna bragts till sin spets.
Äfven af sandkorn, när man fortfar att samla ihop sådana,
blifver det till slut en hög. Men de anledningar, vi
åsyfta, hafva icke varit några småsaker.
Traktater hafva af K. m:t, genom Sveriges
utrikesdepartement och diplomati, många gånger afslutats på
Norges vägnar, de där innehållit bestämmelser stridande
mot Norges grundlag och andra lagar samt stortingets
beskattningsmyndighet. I trots af grundlagens föreskrift, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
