Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utrikesärendenas behandling - De ministeriella målen och unionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 ADOLF HEDIN
Genom beslut den 1 december 1843 hade K. m:t
uttryckligen ålagt kommittén att icke afvika från de
grundsatser, som äro uttryckta i det fördrag, hvilket bestämmer
de båda brödrafolkens ömsesidiga rättigheter och
skyldigheter. Äfven utan sådan föreskrift, yttrar kommittén,
»skulle den likväl icke hafva funnit sig föranledd till den
ringaste afvikelse från dessa grundsatser, då kommittén
måste erkänna dem såsom utgörande den enda rätta och
fasta grundvalen för en stark och varaktig förening emellan
den skandinaviska halföns tvenne, hvart för sig fria och
själfständiga riken.»
Kommittén föreslog i enlighet härmed, att
utrikesministerämbetet skulle blifva unionellt. Förslagets § 43
säger, att till statsminister för utrikes ärendena, sändebud
hos främmande makter samt ämbets- och tjänstemän vid
utrikesdepartementet och beskickningarna kan konungen
nämna blott svenske eller norske män; till konsuler jämväl
främmande. Vid afgörandet af diplomatiska ärenden skulle,
när föredraganden vore svensk, en norsk statsrådsledamot,
och när föredraganden vore norrman, en svensk
statsrådsledamot vara närvarande. Utrikesminister och
tjänstemän i utrikesdepartementet samt konsuler skulle utnämnas
i förenadt statsråd; sändebud och tjänstemän vid
beskickningarna i den af blott två medlemmar bestående
ministeriella konseljen.
Att kommittén sålunda föreslog, att de diplomatiska
ärendena fortfarande skulle undandragas statsrådet, var
visserligen ett svårt fel i dess förslag, hvilket ytterligare
förvärrades genom den onödiga och betänkliga afvikelsen
från båda ländernas grundlagar, att »frågor om begagnandet
af de till diplomatiska angelägenheter beviljade anslag»
också förlades till denna ministeriella konselj. Men
likställighetsgrundsatsen var emellertid utan förbehåll
inskrifven i förslaget till ny föreningsakt. Och där ligger
den enda möjliga, liksom den enda rätta, utgångspunkten
för det ordnande af de diplomatiska ärendenas
behandling såsom gemensam, unionell angelägenhet, hvars grunddrag
vi i det följande skola angifva.
3
Den i Sverige styrande visdomen har låtit
trefjärdedels århundrade gå till ända, utan att lära sig förstå, att
i följd af motståndet mot berättigade anspråk små
svårigheter växa ut till stora, och dessa plötsligen taga
skepnaden af omöjligheter. Denna visdom har nu bragt det
därhän, att frågan kan komma att gälla unionens vara
eller icke vara. Att en radikal fordran om upplösning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
