Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 ADOLF HEDIN
historisk framställning, är emellertid af den beskaffenhet,
att den kan komma att på det allra närmaste beröra
hvarenda svensk medborgares närmaste intressen. Vi ha nu
kommit fram till den punkt, då det icke är tillåtet för
någon att förhålla sig likgiltig mot ett spörsmål, som på
det sätt, vi väl snart skola erfara, har blifvit bragt i ett
värre läge än någonsin förut.
Det hände sig, att när jag hade läst det aktstycke,
som innehöll grunddragen för de förhandlingar, hvilka
afbrötos för ett par månader sedan, jag blef tillfrågad af en
äldre man, hvad min mening var om detta dokument, den
s. k. kommunikén. Jag hade läst det med den allra
utomordentligaste förvåning, därför att jag icke ett
ögonblick hade föreställt mig, att underhandlarna, som ju
företrädesvis varit excellensen Lagerheim å den svenska och
excellensen Blehr å den norska sidan, skulle kunna
slutligen komma till ett sådant resultat, som de hade gjort.
Och när jag hade öfvervägt detta, blef mitt svar till den
man, som frågat mig, att nu syntes mig alla
svårigheter redan vara undanröjda; att fullborda dessa
förhandlingar och lösningen af konsulatfrågan på ett i alla
afseenden tillfredsställande sätt kunde nu icke äfventyras
med mindre än att det skulle finnas å någondera sidan
en mycket hög grad af dålig vilja.
Emellertid hafva underhandlingarna kommit till det
resultat, vi känna, och den, som har den stora förtjänsten
på den svenska sidan att hafva lagt grunden, han har
lämnat sitt ämbete, och såsom vi veta är också excellensen
Blehr borta från sin ställning i Norge. Men där
föranledde detta icke något hinder, utan förhandlingarna kunde
ha fortgått till det resultat, som var grundlagdt.
Emellertid var det icke först i slutet af förlidet år,
som det blef uppenbart för dem, som voro invigda i
förhållandena, att underhandlingarna skulle stranda, utan
det var för dem uppenbart redan förliden vår, så att
excellensen Lagerheim då redan lät personer förstå, att
det kanske var rätt så godt, att han gick sin väg redan
då. Detta är något, som jag förmodar icke är allmänt
kändt, men det förhåller sig så. Han fortsatte dock
förhandlingarna vidare, men efter hvad jag förmodar, i en
känsla af tröstlöshet, då han hade anledning att antaga,
att ehuru icke några oöfvervinnliga svårigheter i sak
vidare mötte, man ändock icke skulle komma till något
resultat. Och när det nu sprides ut öfver landet, att
det har befunnits, att den väg, på hvilken herrar
Lagerheim och Blehr gingo fram, har visat sig vara »omöjlig>,
då är det icke sant i någon annan mening, än att det är
omöjligt för mig att komma ut ur detta rum, om en stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
