- Project Runeberg -  Adolf Hedin : tal och skrifter II /
318

(1915) [MARC] Author: Adolf Hedin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

318 ADOLF HEDIN

allvar från svensk sida — motstånd just i hufvudfrågan,
sakfrågan, frågan om att förskaffa Norge dess rätt till
likställighet som suverän stat med Sverige, hvad utrikes
ärendenas behandling beträffar. Detta är en sak, om
hvilken man icke kan disputera. Förståndigt och
hederligt folk disputerar icke om uppenbara fakta, som man ser
och som man kan taga på. Man disputerar icke om dem,
men det går naturligtvis an att förneka dem. Däremot
finnes icke någon dispyt om det, som jag nyss har sagt,
nämligen att striden här icke gällt sättet, utan själfva
principen, och så har förhållandet varit allt ifrån år 1814.

Jag skall i det hänseendet bedja att få erinra om,
att Eidsvoldsgrundlagen af den 17 maj 1814 innehöll en
§ (33), som särskildt talade om utrikesministern. Man
har många gånger missförstått denna paragrafs stadgande,
nämligen att utrikesministern skulle hafva ett särskildt
protokoll, i hvilket de saker skulle införas, som vore af
beskaffenhet att ej föreläggas hela statsrådet. Bestämmelsen
om, att protokollet i vissa fall skulle vara hemligt,
innefattar 1 sig, att det i andra fall icke skulle vara hemligt, och
visar tydligt att öfriga utrikesärenden skulle handläggas i
hela statsrådet. Den ströks emellertid bort vid
grundlagens revision på det utomordentliga stortinget hösten
samma år, ty det medgafs från norsk sida, ehuru icke
som ett uppgifvande af Norges rätt som suverän stat, att
den svenske utrikesministern skulle handlägga äfven Norges
utrikes angelägenheter och på samma gång alla de
utrikes ärenden, som vore för Sverige och Norge gemensamma.
Då denna Eidsvoldsgrundlagens paragraf uteslöts, så intogs
i enlighet med. en paragraf i Karl XIII:s kommissariers
förslag i stället för nyssnämnda paragraf — såsom det
uttryckligen heter i stortingets protokoll — den
bestämmelse, som nu återfinnes i 38 § norska grundlagen och uti
3 § riksakten, nämligen att när uti ena landets statsråd
ärenden förhandlas, som angå äfven det andra landet, så
skall i svenska statsrådet Norge representeras af de tre
ledamöter, »som följa konungen» — såsom det heter —
d. v. s. norska statsrådsafdelningen i Stockholm, och när
sådana ärenden förekomma i den norska regeringen i
Kristiania, skola tre svenska ledamöter där närvara. Detta
senare är en komplettering, som skedde i riksakten år
1815. Uti det ursprungliga, af norska stortinget godkända
förslaget talas blott om den paragraf, som sedermera i
norska grundlagen fick n:r 38 och där intogs »i stället för»
den paragraf uti Eidsvoldsgrundlagen, som handlar om norske
utrikesministern. Sålunda ansåg sig det utomordentliga
stortinget hafva genom denna paragrafs intagande fått en
efter förhållandena någorlunda tillfredsställande ersättning

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 26 01:04:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adhedin2/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free