Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320 ADOLF HEDIN
paragraferna 11 och 12 regeringsformen något annat än
vid andra tillfällen. Jag talar om faktum; enhvar må
själf bedöma förfarandet.
Därifrån härleder sig nu emellertid hela olyckan i
denna sak. Hade man gått till väga så, som då var
meningen och som hade fullkomligt stöd af Karl XIII:s
kommissariers förslag, hade visserligen icke likställighet
varit fullt uppnådd, därför att det dock var en svensk
ämbetsman och endast ansvarig inför svensk myndighet,
som hade ledningen utaf Norges utrikes angelägenheter i
sina händer; men en hufvudsak hade varit vunnen,
därigenom att Norge hade blifvit representeradt uti den
konselj, där konungen fattade beslut angående utrikes
ärenden, utaf tre ledamöter här i Stockholm, likasom den
norska regeringen i Kristiania blifvit förstärkt med tre
svenska ledamöter, när dylika ärenden där förekommo.
För den händelse att någon skulle finna det vara så
utomordentligt underligt, om man gått till väga på det
sättet, skall jag bedja att få anföra ett yttrande, som
torde vara tillräckligt belysande. Som bekant tillsattes
den första unionskommittén år 1839. Den afgaf först
utlåtanden angående flagga och unionsvapen och
sedermera sitt fullständiga betänkande angående omarbetning
af riksakten, hvilket är dateradt den 4 november 1844.
Denna kommitté bestod af fyra svenska medlemmar och
fyra norska. De svenska voro: August von Hartmansdorff,
J. P. Lefrén, Bernhard Rosenblad och G. Warberg. Denna
kommitté har enhälligt, utan någon reservation i den
delen af någon af medlemmarna, gjort ett uttalande, som
jag här vill anföra. Jag sade, att ingen af ledamöterna
i kommittén reserverat sig, icke ens von Hartmansdorff,
som eljest icke sparade på tid och möda, när det gällde
att skrifva reservationer. Ja, han reserverade sig t. o. m.
mot kommatering, hvilket, såvidt jag minnes, är den enda
gång, som jag sett något sådant i ett kommittébetänkande.
Det var sannerligen icke för tidsbesparing eller på grund
af lättja, som herr von Hartmansdorff undandragit sig
att reservera sig i den punkt, som jag nyss syftade på,
ifall han haft något att där anmärka. Kommittén säger
nu, att när, på sätt jag nyss nämnde, uti den reviderade
grundlagen paragrafen i Eidsvoldsgrundlagen om
utrikesministern strukits, och man i stället för den i grundlagen
införde den paragraf, som nu är § 38 i norska
grundlagen och, med den komplettering, som jag nyss nämnde,
svarar mot § 5 riksakten, så »kan det icke nekas» —
det är kommitténs egna ord — att meningen då var att
utrikes ärenden skulle komma att föredragas uti
sammansatt statsråd. »Det kan» — säger kommittén, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
