Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSUPPLÖSNINGENS FÖRHISTORIA 321
uppenbarligen var en af i allo de bästa afsikter besjälad
församling, och som arbetade för att åstadkomma de
bästa möjliga resultat, under det att den därvid noga höll
sig till föreskriften att söka genomföra fullständig
likställighet mellan länderna, såsom utaf bådas egenskap af
suveräna stater påfordrades — »det kan icke nekas, att
meningen med den ifrågavarande bestämmelsen varit den,
att Norge på detta sätt skulle blifva representeradt vid
alla förhandlingar om utrikes ärenden, som anginge
antingen Norge ållena eller båda rikena gemensamt. Men>
— säger kommittén — »då diplomatiska ärenden icke
förekomma i statsrådet, så uttolkades dessa uttryck sålunda, att
Norge alldeles uteslöts från deltagande i dessa ärendens
behandling». Sådana män som Hartmansdorff visste
naturligtvis mycket väl, att när K. m:t ville behandla utrikes
ärenden i hela statsrådet, så lade 11 och 12 §§
regeringsformen, som handla om ministeriella ärenden, icke det
ringaste hinder i vägen för den saken. Att dessa ärenden
oftast föredragits utom statsrådet, har väl berott därpå att
det varit bekvämt för vederbörande att få handskas med
utrikes angelägenheterna på sådant sätt, helst när de voro
af ömtålig beskaffenhet, och jag förstår mycket väl att
man så ofta som möjligt begagnar sig af rättigheten
enligt 11 och 12 $$ regeringsformen. Men något hinder i
11 och 12 $$ regeringsformen finnes icke för K. m:t att
uppfylla afsikten med den ändring, som skedde vid
urtima stortinget; det fanns icke något sådant hinder då
och det finnes icke heller nu. En mängd fall, då K. m:t
har, utan nödtvång, frågat hela sitt statsråd rörande ut
rikes angelägenheter, ha blifvit nämnda i offentliga
lagskrifter. Det har då naturligtvis alltid varit sammansatt
statsråd enligt § 5 riksakten.
Här var alltså icke någon tvist om sättet, såsom den
nyssnämnde universitetsläraren skref till den danska
tidningen. Ja, jag beskyller honom icke för att afsiktligt hafva
lämnat en vilseledande uppgift, visst icke, men när man
svarar på sådana frågor, bör man veta hvad det är man
svarar; och här var sannerligen icke en fråga om sättet,
som låg hindrande i vägen, utan hvad man icke ville höra
talas om, var att släppa in de norska statsråden
permanent i den konselj, som behandlade utrikes ärenden;
så har det gått hela vägen.
Om vi jämföra Eidsvoldsgrundlovens § 33; Karl XIII:s
kommissariers förslag till norsk grundlag, $ 34; den i stället
för § 33 i Eidsvoldsgrundlagen, vid urtima stortinget i
. oktober antagna § 38; samt slutligen § 5 i riksakten, så
måtte väl den historiska bevisning, hvarom första unions-
21. — Adolf Hedin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
