Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 ADOLF HEDIN
kommitténs svenska och norska ledamöter förklarade sig
ense (II, 75), få erkännas vara så klar och bindande, som
önskas kan, att nämligen det icke kan nekas att afsikten
var, att Norge skulle deltaga i behandlingen af nämnda
ärender (»de diplomatiska ärendena») å där föreskrifvet sätt.
Grundlagen af 17
maj § 33 var så
lydande:
Den Etatsraad, som
forestaaer det
udenlandske Departement, bör
have en egen Protokol,
hvori de Sager indföres
som ere af den Natur,
at de ikke bör
forelegges det samlede
Etatsraad. For övrigt
gjælder i dette Tilfælde
samme Bestemmelser,
som i § 32 ere fast
satte.
I de svenske
kommissariernas
förslag till
Konungariket Norges
grundlag var 34 § så
lydande:
Saavel den norske
Etatsminister som de
svensk-norske
Etatsraader, der fölge Kongen,
have Adgang til Sæde
i det svenske
Etatsraad, og kunne der
ytre deres Meninger i
Protokollen om de
Gjenstande, som angaae
begge Riger.
Enligt sitt
grundlagsutskotts
hemställan beslöt
stortinget att denna $
skulle få utgå, men
i dess ställe (i dens -
Sted) antagas en ny
afföljandeinnehåll:
Saavel den norske
Etatsminister som de
2de norske Etatsraader,
der fölge Kongen, have
Sæde og Stemme i det
svenske Etatsraad, naar
sammesteds forhandles
Gjenstande, som angaae
begge Riger. I
saadanne Sager bör tillige
det norske Etatsraads
Betænkning indhentes,
med mindre Sagerne
udfordre så hastig
Afgjörelse, at Tid dertil ei
levnes.
Ett gömdt aktstycke.
Detta var första beviset således på, att striden mellan
Sverige och Norge rörande behandlingen af utrikespolitiska
angelägenheter
meningsskiljaktighet i fråga om sättet.
när man granskar det.
Vi gå vidare till unionskommitténs betänkande af den
Det är ett mycket märkligt aktstycke.
4 november 1844.
icke skulle ha varit något annat än en
Så tager det sig ut,
Kommittén har helt och hållet ställt sig på likställighetens
grund. Kommittén framhöll i sitt utlåtande såsom något
särskildt viktigt, att dess betänkande borde tryckas och till
billigt pris stå till allmänhetens förfogande uti den allmänna
bokhandeln. Och detta angaf kommittén också skälet för,
nämligen det att den hade funnit, att bekantskapen med
unionens grundlag, riksakten — den kunde gärna ha tillagt:
bekantskapen med unionens historia, och historia är i slika
fall detsamma som politik — var ytterligt ringa. Huru
gjorde man nu, när kommittén påyrkade, att dess be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
