Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 ADOLF HEDIN
fråmmande för norska förhållanden, att få sätta en svensk
man, som han kände, såsom sin representant i Norge.
Men det lär väl ingen undra på, att när norrmännen
medgåfvo detta vid revisionen af grundlagen år 1814, det, som
de då i följd af omständigheterna medgåfvo, var något,
som måste komma att kännas tungt. Det kunde ju vändas
och tydas till ett slags märke på en underordnad ställning
i unionen.
För öfrigt hade det gått så, att efter det s. k.
torgslaget i Kristiania 1829 — det var på Platens tid — icke
någon svensk man vidare tillsatts såsom ståthållare i
Norge. Ingen människa drömde då, att det vidare skulle
kunna äga rum. För resten hade icke heller på flera år
någon norsk man varit tillsatt såsom riksståthållare.
Emellertid voro de ledande männen i Norge så
undfallande, att de år 1859 frågade sig för i Sverige: är det
sannolikt att vi kunna, utan att något bråk kommer att
uppstå, afgöra vår ståthållarefråga i fred? Man visste att
Karl XV ville oändligt gärna få denna sak bragt ur världen.
Likasom hans fader hade börjat att lösa flaggfrågan på
ett sätt, som tillfredsställde norrmännen, hvad
örlogsflaggan angick, så ville han söka göra detsamma äfven i
denna sak. Man frågade sig som sagt före från Norge:
vi vilja icke föranleda något bråk i Sverige; huru
befogadt och rimligt vårt anspråk än må vara, gå vi därför
hellre undan. Därom fingo de emellertid försäkringar af
de tre mest betydande männen i det svenska statsrådet,
nämligen Louis de Geer, Henning Hamilton och
Manderström, att det platt icke var någon fara. Och så fattades
beslutet om upphäfvandet af ståthållareämbetet.
Men då blef det väsen af, och hvad det svenska
statsrådet än bestod af för slags folk, icke var det af
något i hvarje stund modigt folk och icke var det af
folk, så ledda utaf rättskänslan framför allt annat, att de
därför kunde besluta sig för att förkasta all kompromiss
med rättskänslan. |
Nu kom lille herr Dalman, som alltid skulle vara
med liksom sarfven i hvar lek, isynnerhet om saker,
hvilka han icke kände någonting till. Allt det hade en
obeskriflig, en oemotståndlig attraktion på honom, det som
han icke begrep. Han skulle naturligtvis vara med om
denna sak också. En annan dag var han i färd med att
skrifva t. ex. om en teaterpjäs, i fråga om hvilken
recensenterna råkat i lufven på hvarandra, och en tredje
dag om ytterligare något annat. Det var med honom,
som det heter hos Holberg, att Vielgeschrey icke måtte
ha haft blod utan bläck i ådrorna. Han skulle
naturligtvis komma med och göra ondt här också. Anckarsvärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
