Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSUPPLÖSNINGENS FÖRHISTORIA 325
han lockades fram, han var gammal och slö, och det
var, äfven om man hyser de minsta möjliga sympatier
för denne adelshögfärdige man — hvilket ej är detsamma
som aristokrat — som spelade demokrat och frisinnad,
det var dock illa gjordt att få fram en man, som nu
var gammal och jollrande. Men han var lämplig ännu
att begagna såsom ett slags skylt. Anckarsvärd,
oppositionsmannen från 1820-talet, han som hade visat så
mycken beundran för Norges författning — det var ju
lämpligt att få fram honom att skrifva såsom han gjorde
om denna författning. Och att i skydd af detta
skrifveri tillika få för sista gången göra gällande sin
förbittring mot aller högsta vederbörande, det var mer än
han kunde motstå. Han smickrades af detta att träda
fram såsom ett slags målsman för den svenska
patriotism, som vi sedermera fingo höra isynnerhet på
riddarhuset.
När nu Anckarsvärd hade väckt sin motion om
revision af riksakten, utfärdade Manderström — det var
den 7 november 1859, fem dagar efter det motionen
afgifvits — en cirkulärnot till de svensk-norska
beskickningarna i utlandet, i hvilken not han behandlade
Anckarsvärd på ett sätt, som jag tror väl i allmänhet
kan anses mindre diplomatiskt, men som dock enligt
min tanke var utmärkt välförtjänt. Han ville
underrätta de svensk-norska legationerna, för att de sedan
i sin ordning skulle förstå att framställa dessa saker
i deras rätta dager inför de regeringar, hos hvilka de
voro ackrediterade, om hvad denna Anckarsvärdska
motion i själfva verket var värd. Han talade där om, huru
bedröfligt det var att se denne gamle oppositionsman, nu
stapplande på grafvens rand, ånyo börja sin gamla
orättrådiga strid mot den fiende, som redan hade hvilat
så länge i jorden, nämligen Karl XIV Johan, och på
det sättet visa, att han icke kunnat låta sin hätskhet
mot honom sjunka bort under de många år, som
förflutit sedan 1844. Vidare klagade Manderström öfver
det sorgliga skådespelet att se en sådan man nu ägna
sig åt att sprida tvist och oenighet mellan tvenne folk,
som voro af själfva naturen hänvisade till att älska och
ära hvarandra. Han sade vidare till sändebuden, att
motionen i fråga icke komme att medföra den verkan,
som med densamma åsyftats; den ogillades t. o. m. af
sådana, som eljest finge räknas som motionärens vanliga
anhängare o. s. v.
Den omständigheten, att regeringen inför utlandet
affärdade Anckarsvärd på detta sätt, medan hon teg
hemma, omintetgiorde ej frukterna här eller hos grannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
