Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 ADOLF HEDIN
af hans sådd. Jag får därför kort omförmäla innehålle
af hans motion.
Anckarsvärd anklagade »segervinnaren» 1814 (Karl Johan) för
att hafva gjort sig skyldig till »förbiseende af all framtida svensk
politik, af Sveriges intressen, af Sveriges anspråk, åtminstone i ett
yttre sken, af någon ersättning för förlusten af Finland, för afträdandet
af den dyrbara provinsen Pommern» — för att hafva åsidosatt
»Sveriges urgamla ära och historiska anseende, såsom ifrån hedenhös
Skandinaviens mäktigaste stat»* — för »dolda afsikter och
dubbelspel vid föreningens stiftande» — för »att grundsatsen divide et impera
(söndra och härska!) synes omisskänneligen hafva legat på botten af
föreningsstiftarens politik». Det öfriga innehållet i motionen består
i klagomål öfver Norges obehöriga fördelar och anspråk. Att Norge
skulle få likställighet med Sverige i skötseln af de utrikes ärendena
tillbakavisas ; att Norge skulle äga full makt öfver sin grundlag, och
således dess storting och kung äga att afskaffa ståthållareämbetet,
bestrider han lika bestämdt. Den revision af föreningsfördraget som
han på dessa och dylika motiv begär, borde afse att ordna
förhållandena till »de båda folkens mera ömsesidiga belåtenhet>.
Efter att stortinget för sin del beslutit
ståthållareskapets afskaffande kom Dalmans motion, som föreslog
hos K. m:t att stortingets skrifvelse om detta beslut måtte
delgifvas Riksdagen, och att genom skrifvelse eller
proposition riksdågen måtte sättas i tillfälle att »afgifva sitt
utlåtande» i denna fråga om en ändring af Norges
grundlag. I motiveringen säger Dalman att »efter (hans) sätt
att läsa och förstå befintliga handlingar» konungens rätt
att till ståthållare nämna en svensk man är »ett af
hufvudvillkoren för föreningen». Och han begriper ej, att ett
hufvudvillkor för föreningen kan ändras utan Riksdagens
formliga samtycke; han är nöjd om den rörande ett
föreningens. hufvudvillkor får afgifva ett »utlåtande», vid
hvilket konungen därefter fäster intet afseende å Sveriges
vägnar, om han så vill. Det är ju blotta bara
vrövlpatriotismen! Tanklöshet och okunnighet ställa Dalman
i jämbredd med statsrättslärarna M. Brakel och korpral
Blom.
Så komma vi till Ekonomiutskottets utlåtande (n:r 37),
ståndens beslut (i mars 1860) och skrifvelse till K. m:t.
Utskottet förklarar likställighet omöjlig, beklagar att
»Sveriges urgamla flagga, genom ärorika minnen dyrbar
för svenska folket, fått en för densamma främmande
tillsats». Det bestrider, att ståthållareämbetet kan »utan
Sveriges hörande» upphäfvas. Det framhåller, att
likställigheten skulle »leda» — utskottet säger ej »hvart»,
men att det menar till svår olycka, det förstår man ändå
+ Grefve A. hade tydligen ej den ringaste kännedom om
Danmarks medeltidshistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
