Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 ADOLF HEDIN
— ett svenskt riksdagsutskott! — ej påyrkat det
suspensiva vetots i Norges grundlag ($ 79) utbytande mot
absolut. Herr Mauritz Brakel uppräknade bland andra
förändringar i unionens villkor, hvarförutan den borde
upplösas, att vi »måtte återfå vår flagga», hvilken
»sjömannen nu ser hissas med förakt och smärta», sedan de
norska färgerna där fått plats. Herr L. af Ugglas säger,
att Sveriges ädelmod »skänkt Norge dess själfständighet».
Anckarsvärd uppgifver, att Norges folk »har af oss blifvit
från sin underdånighet till Danmark friköpt». Han
vidhåller, att Sverige »måste och bör i utlandet representera
unionen». Ståthållareämbetet säger han sig »anse såsom
oeftergifligt för föreningen, ingalunda för Sverige».
Nu frågas: skola de två motionerna,
utskottsbetänkandet, diskussionerna, riksståndens skrifvelse till K. m:t
utgöra ett nytt eller flera nya bevis i den långa raden,
att i 90 år eller om vi räkna från 1827 års stortings
adress till K. m:t, i sjuttiofem år aldrig från Sverige
nekats Norges rätt till lika delaktighet i sina utrikes
ärendens vård, utan att alla försök att lösa denna sak
blott strandat på frågan om sättet? Jag frågar, om
»universitetsläraren» läst en enda af hithörande
dokument?
Den 4 april 1860 vägrade Karl XV i norskt statsråd
sanktion å stortingets beslut i ståthållarefrågan, därvid
han förklarade, att »statsrådets åsikter i allt väsentligt
öfverensstämde med hans egen uppfattning af sakens
betydelse och vikt för förhållandena 1 Norge».
Han var därtill nödgad genom hela det svenska
statsrådets förklaring, att det skulle afträda, om sanktion
meddelades i norskt statsråd.
Nu visade sig öppet, hurudan ställningen var, att
såsom Tscherning sade i Danmarks konstituerande riksdag,
under debatten om absolut och suspensivt veto, den norske
Konge har en svensk Konge bag ved sig. (Beretning om
Forhandlingerne paa Rigsdagen 1848—49, Sp. 2296.)
Stortinget besvarade riksdagens angrepp med en
enhälligt antagen adress till konungen. Hufvudpunkten
lyder såsom man bort förutse :
»En Revision af de unionelle Bestemmelser kan fra
norsk Side ikke finde Sted uden paa den i Rigsakten
givne Grundvold, nemlig Rigernes Ligeberettigelse og
ethvert Riges Eneraadighed i alle Anliggender, der ikke
ere betegnede som unionelle. Storthinget er obervist om,
at ingen norsk Mand, der agter sit Fædrelands
Rettigheder och sin egen Ære, vil deltage i Revisionen paa
andre Vilkaar, > :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
