Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSUPPLÖSNINGENS FÖRHISTORIA 335
sockerfabrikanter, hvar efter annan, och därefter svenska
regeringen fingo bekymmer öfver öronen, bekymmer som
i dessa återgångstider, då mossbelupet gamla tulltankar
gå igen i det mörker, de bredt omkring sig, förtjäna att
ihågkommas. Men naturligtvis vardt detta fort glömdt:
för att skria om, att Norge begick en dödssynd genom att
ej bifalla mellanrikslagen om handel och sjöfart 1857,
behöfver man sannerligen ej minnas sockerkriget,* eller
betänka att differentialtull i ena eller dubbla, här
ifrågakomna formen kunde i skickliga med kapital väpnade
affärshänder användas i annat än socker. Tvärtom är det
bäst att, som vanligt, blott ha okvädinsorden till hands mot
dem, som ej tala om hvad de icke känna.
När herr Boström utöfvade en afgörande inflytelse
på Riksdagens beslut att uppsäga mellanrikslagen, hvad
skulle då härifrån hafva svarats, om från Norge hörts
ett förbittradt anskri, att det var Sveriges moraliska plikt
att fortfarande för Norges skull, men till sin egen stora
skada, underkasta sig »denna fördärfbringande lag»? —
Den andra mellanrikslagen gällde dels utsträckning af
1818 års ömsesidighetslagstiftning om förrymda förbrytare,
dels ömsesidig exigibilitet af domar.
Om denna lag fäller Dunker icke samma omdöme
som om lagen om mellanrikshandeln, eller att den, trots
de betänkligheter af flera slag, som reste sig däremot,
bort antagas af hänsyn till opinionen i Sverige. Det
vill också till den utomordentliga förblindelse, som i
Sverige är undantagslös regel i unionella och öfver hufvud
mellanriksfrågor, för att ej erkänna att förslaget var
ägnadt att väcka de allvarligaste farhågor. Det hade
nyss förut genom den Ankerska saken fått en belysning,
som här naturligtvis ingen brytt sig om att inhämta
kännedom om.
Dunker har med en beundransvärd klarhet redogjort
för denna judiciella ohygglighet. Äfven med hans
öfverlägsna skicklighet har det ej varit möjligt att på mindre
än 9 sidor göra en sammanfattning, som kunde »sätta
kunniga läsare i stånd att bilda sig en själfständig och
grundad mening»>.
Saken börjar från år 1847. Fredrikshalds
trävaruhandlare (»Lastehandlere») och ’ Uddevalla sågverksbolag
hade med jordägarnas tillstånd uppfört en ny damm i
stället för den förfallna, omkring 1820 uppförda vid
Mossjöns utlopp i Mossjöbäck. När de började flottningen
om våren 1847, infann sig där en viss Jan Nilsson i
+ Sockerkriget, skådadt från det neutrala området. —
Sockerkrigets andra kampanj. — Tredje kampanjen af sockerkriget.
Stockholm 1851. Huldbergs boktryckeri. :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
