Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 ADOLF HEDIN
Korsbyn och, påstående sig vara ägare till den gamla
dammen, fordrade bland annat 18 års lega för dess
begagnande och, då denne okände ägares anspråk ej
erkändes, nedhögg han med sitt manskap den nya dammen,
så att vattnet öfversvämmade och härjade nedanför liggande
ägor, medan timret vardt kvar. Häraf föranleddes tre
åtal mot våldsverkaren, som emellertid förmådde de två
bolag, i hvilka grosshandlaren Anker i Fredrikshald var
delägare, att återkalla åtalet. I det tredje målet — af
några jordägare hvilkas ägor öfversvämmats — vardt
Jan Nilsson efter två år dömd till 2,400 rdr böter och
skadestånd.
Under tiden hade han åtalat de arbetare, som varit
legda att rifva den gamla och uppföra den nya dammen ;
och trots intygen att de endast som legda arbetare haft
något med saken att göra, dömdes de till böter af samma
häradsrätt. Så åtalade han äfven Anker för det denne
låtit nedbryta den gamla dammen. Och ytterligare åtalade
han Anker, för det denne skulle hafva förfalskat
namnunderskrifter. Anker var en af de många jordägare,
trävaruhandlare m. fl., som genom häradshöfding Syck låtit
ätala Jan Nilsson för rifvandet af den nya dammen och
däraf orsakad skadegörelse. A. hade hvarken tecknat eller
låtit teckna något obehörigt namn; hade någons namn,
som frånfallit åtalet, blifvit stående, så var det väl
sakförarens, i alla händelser ej Ankers skuld. Till hans
förundran företager sig emellertid häradsrätten att fälla honom
gång på gång till böter för uteblifvande (öfver 1,500 rdr
bko) och slutligen att »med tjänliga medel» hämtas till rätten,
hvarom svensk myndighet (landshöfdingeämbetet* i Karlstad?)
anmodade amtmannen i Smaalenene! Då han förklarade
sig ej kunna lagligen utföra ett sådant uppdrag, så beslöt
häradsrätten att målen finge hvila till dess Anker komme
tillstädes inför häradsrätten.
Norska regeringen ingick nu till den svenska med
begäran om dess åtgärd, och ärendet öfverlämnades till
justitiekanslern ; han åtalade de tre personer, som fört
ordet i häradsrätten, men hofrätten frikände år 1860 på
en motivering, som ej skulle taga sig illa ut i herr
Fahlcrantz’ samlingar, och h. domstolen (år 1863) fann det
utslaget vara bra som det var. Ankers arfvingar fingo nu
veta, att justitiekanslern meddelat (den sv. justitieministern),
att han ej ansåg något vara att göra och att det tillkom
* När en svensk länsman å tjänstens vägnar låtit Anker deponera
dubbelt högre belopp än det rätta, för att undgå försäljning af honom
tillhörig skog i Sverige, vägrade landshöfdingeämbetet, och det godkände
Svea hofrätt, att återbetala det för mycket deponerade, så länge han
ej godvilligt fogade sig i de ådömda böterna. :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
