Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSUPPLÖSNINGENS FÖRHISTORIA 337
dem att försöka möjligen befintliga utvägar att återfå
deponerade medel. Hvilka? Det antyddes ej.
Då Anker utan gagn fåfängt gifvit ut mycket pengar
för detta ändamål, ansågo de naturligtvis bäst att ej riskera
ännu större förlust, utan »lade Jan Nilsson, den svenske
Statskasse og Nordmarks Herred beholde, hvad den
Afdöde havde maattet betale».
Att denna sak hade i Norge ådragit sig stor
uppmärksamhet, och att denna uppmärksamhet blef liktydig
med förskräckelse för att blifva underkastad
lagbestämmelser och lagtillämpning bör ej väcka förundran. När
svenska domstolar behandlade Jan Nilssons stämningar
som gällande förbrytelser i de ömsesidiga lagarnas af
13818 mening och beslutade så ultrabefängda åtgärder som
att Anker skulle gripas och föras till häradsrätten, så
måste man frukta att »förbrytelser» i den nya lagen skulle
vid svensk domstol få samma befängda betydelse.
Stortingets vederbörande utskott åberopade saknaden af ett
sakförarstånd i Sverige och de från Norges så afvikande
processformerna och i Norge okändt korta frister till
appell. ;
Att man kunde bjuda ett land med redan då helt
annorlunda modern lagstiftning de bedröfliga antikviteter,
som — säger Dunker — skulle ha förefallit hans
landsmän odrägliga i deras eget land »och måste kännas
dubbelt motbjudande i främmande land, där tillfället att
taga vara på sina angelägenheter alltid skulle bli vanskligt
för främlingen», vittnar om den alltomfattande okunnighet
rörande alla norska förhållanden, som alltjämt varit och
oafbrutet förblifvit tät som nattmörkret i skogen.
Vetosaken.
En särdeles markerad gränslinje i Norges nyaste
historia bildar konungens vägran den 8 maj 1872 af
sanktion å den af stortinget beslutade grundlagsändring
som för statsrådets medlemmar öppnade tillträde till
stortingets och dess afdelningars förhandlingar. Denna
sanktionsvägran synes för den, som på något afstånd
betraktar sakernas gång, hafva på det mest afgörande
sätt bestämt Norges inre historia under tre årtionden.
I förening med den på hvarje punkt ytterligt oförståndiga
unionspolitik, som Sveriges regering fört och än värre —
efter att tullreaktionen genom en förfalskad majoritet
förvärfvat röstöfvervikt — förmått riksdagen att deltaga uti,
har den stora brytningen i Norges inre politik bragt den
22 — Adolf Hedin. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
