Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSUPPLÖSNINGENS FÖRHISTORIA 339
ännu å det sistnämnda, tredje beslutet, hvarvid
justitiedepartementets framställning inleddes med en förklaring rätt
och slätt, att det var »ophöjet over Tvivl», att det
tillkommer kungen absolut veto med hänsyn till
grundlagsförändringar. Att kalla denna teori upphöjd öfver tvifvel,
då den varit omtvistad, allt ifrån det grundlagen
tillkommit, och fortfarande var det, samt blifvit förkastad
af sådana rättslärde som Stang och A. S. Örsted, såsom
alla människor kände, var ju löjligt. På det olyckligaste
sätt var sålunda utmaning gifven till en konflikt, och den
besvarades medelst 9-juni-beslutet, att det tre gånger
oförändradt upprepade beslutet i statsrådssaken förklarades
gällande till efterlefnad som grundlagsbestämmelse, och
beslutet öfversändes till regeringen med anmodan att låta
kungöra det på det för kungörande af
grundlagsbestämmelser föreskrifna sätt. Genom kungl. resolution af 15
juni vägrades kungörande af stortingsbeslutet. —
Halfannan månad senare kom en kungl. resolution, att från
jurid. fakulteten skulle inhämtas utlåtande om det
vetospörsmål, som den 29 maj hade förklarats för —
»ophöjet over Tvivl»!
Så följde de händelser, i hvilka riksrätten bildar
centrum, och nu skulle unionen lida ett kännbart afbräck
genom svenska regeringens inblandning i konflikten mellan
Norges konung och storting, i det statsminister Thyselius,
enligt konungens anmodan, å egna och ämbetsbröders
vägnar afgaf en den 5 mars 1884 daterad förklaring
angående inverkan på unionen af två i riksrättsdomen mot
statsministern Selmer berörda frågor. I detta dokument
firar det omedvetnas filosofi en oförliknelig triumf.
Thyselius och hans medbröder säga sig här hafva iakttagit
h. m:t konungens. befallning att ej ens på det mest
aflägsna sätt beröra ämnen, som blott angå Norge. Och
med den ingressen gå de att meddela, att de anse unionen
» förutsätta och betinga» (!)
att »i Norges gr undlag lika litet som i Sveriges ändring
må kunna vidtagas utan konungens bifall och samtycke,
äfvensom att Norges beväpnade styrka skall likasom
Sveriges vara ställd under den gemensamme konungens
befäl och lydno».
Hvad unionens välgång verkligen »förutsätter», det
är rådgifvare med så pass mycket karaktär och förstånd
att de ej bistå monarken i att kompromettera sig själf
och skada unionen.
Inför denna bedröflighet kan man ej skratta, ehuru
det visserligen är löjligt att höra alla dessa herrar vara
okunniga om, att i Sverige fanns »beväpnad styrka», som
ej stod under »den gemensamme konungens», ja ej ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
