Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 ADOLF HEDIN
under Sveriges konungs befäl. Enligt kung. af den 8 mars
1861 skulle hvarje skarpskytteförening lyda under
öfverbefälhafvare, som efter tremanna-förslag från föreningen
nämnes af K. m:t, detta »därest frivillig skarpskytteförening
ville utgöra en del af nationalförsvaret». Dessa kloka
och nyttiga rådgifvare visste — naturligtvis — icke heller,
att enligt kung. af den 20 februari 1878, på framställning
från Riksdagen den ändring vidtagits i grunderna för
användning af anslaget till skarpskytteväsendets och
skjutskicklighetens befrämjande, att äfven förening, som med
åsidosättande af andra militäröfningar endast hade till
uppgift att bibringa skjutskicklighet, må erhålla understöd
af detta anslag.
De enligt regeringsformens 4 § kunnige rådgifvarne
hade »ej ens på det mest aflägsna sätt» någon kännedom
om 1878 års kung., ej heller om den af 1861, hvilken
visst icke förbjöd »beväpnad styrkas» tillvaro, som ej
stod under konungens befäl, utan endast gjorde detta till
villkor för att få utgöra del af »nationalförsvaret». Och
att detta ur luften gripna befäl skulle vara »den
gemensamme konungens» — där det förekom, var det
naturligtvis Sveriges konungs — gör det dumma sladdret ännu
mera befängdt.
På sådant sätt och med själffallen verkan skulle nu
Sverige inblandas i frågan om grundlagsvetot.
Den af F. Stang år 1833 utgifna framställning af
Norges statsrätt, som i lång tid så inom som utom landet
gällt som auktoritet, lärde att konungens veto mot
grundlagsändringar är suspensivt, såsom vid andra lagändringar.
Att han 50 år därefter kungjorde en motsatt mening (i
Norskt Retstidende 1883), det innebär väl icke skyldighet
för andra att också byta åsikt. — Danmarks
namnkunnigaste rättslärde, A. S. Orsted, upptäckte ej något
absolut veto i Norges grundlag. — Någon undersökning
af frågan har, så vidt jag vet, ej företagits af någon
svensk författare, utom Nils Höjer, hvilkens allvarliga.
och skarpsinniga granskning naturligtvis förblifvit okänd
i ett land, där politiska vetenskaper ej studeras. För
öfrigt är det rätt intressant att se, hur några svenska
författare bära sig åt, för hvilka det tydligtvis förefallit
som ett kuriosum, att det skrifves ändlösa bevis för, att
grundlagen innehåller en bestämmelse, som de ej kunna
upptäcka, angående en sådan sak. Wilh. Tham säger
rent ut i en liten lärobok (Grunddrag till allmän
statskunskap 1868, s. 14) att absolut veto ej finnes mot
grundlagsändringar —, Svedelius blottade sin vanliga logiska
slapphet i följande ramsa af ord: veto i grundlagsfrågor
» följer icke ovillkorligen af något grundlagens bud, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
