Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSUPPLÖSNINGENS FÖRHISTORIA 341
lagen om det suspensiva vetot kan icke ordagrant tillämpas
i afseende på grundlagsfrågor»! (Läsning för folket 1872,
s. 251.) Det är samma slags logik, som tillät honom,
när han talade i Karl Johans-förbundet, att göra
konststycken, lika vådliga för moralen som le tourbillon de
la mort för människolif å cirkus. W. Fr. Palmblad
(Konungariket Norrige, 1846) fann det »ingenting mindre
än orimligt», att stortinget kunde »nedsätta alla
ämbetsmäns löner till hälften, indraga universitetet, afskaffa den
reguljära armén, sälja flottan eller låta den bortruttna»>.
Det är en professor vid Uppsala universitet, som
skrifver så.
Ingen behöfver stanna i ovisshet, huruvida konungen
äger absolut veto mot grundlagsändring i Sverige. »Denna
regeringsform samt rikets öfriga grundlagar kunna icke
ändras eller upphäfvas, utan genom konungens och två
lagtima riksdagars beslut», heter det i 81 § R. F.
Danmark: I grundlagens § 95 läses, huru
grundlagsändring äger rum, och slutar beskrifningen därmed att,
om ändringen »stadfæstes af Kongen, er den Grundlov».
Belgien: Dess konstitutions art. 131 stadgar, att
lagstiftande makten (d. v. s. enligt art. 26 konungen,
representantkammaren och senaten) har rätt att förklara att det
är anledning att revidera den eller den
författningsbestämmelsen, och att kamrarna i förening med konungen
besluta om de revision underkastade punkterna.
Något liknande finnes icke i Norges grundlag. Den
sista § säger intet om sanktionen. ;
De som finna det ofattligt, att Eidsvoldsmännen skulle
hafva menat men icke sagt, att deras efterträdare skulle
äga en ringare inflytelse vid grundlags- än vid andra
lagändringar, kunna väl ha rätt att bedja om en förklaring
hvarför. Hvarför ej uppoffra ett par raders utrymme?
Hvarför i stället förutsätta, att deras efterkommande skulle
kunna med en oerhörd ansträngning, som juridiska
fakultetens, räkna ut att sådan var väl deras mening som skrefvo
lagen på Eidsvold.
Grundlagen, utrustad med åtskilliga noter på hvarje
sida, upptager i upplagor, som ligga framför mig, från
25 till 32 sidor. När man beder oss att i Norges jurid.
fakultets betänkande, som utgör 95 tvåspaltiga sidor,
åtföljda af (LXVII) bilagssidor, förvärfva visshet om att
grundlagen förlänar konungen ett annat veto vid
grundlagsändringar än det, som omtalas i 79 $, så svara vi,
att den bevisningen för det absoluta grundlagsvetot synes
oss vara en dödsstöt mot dess teori. Litet sundt förnuft,
så fasligt simpelt, tarfligt, jordkrypande det ock må vara,
förblir dock, hvad Esaias Tegnér kallade en Guds gåfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
