Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 ; ADOLF HEDIN
Att jag mot en fakultet förklarar, att denna massa
tryck ej öfvertygar, det inser jag mycket väl bero af mig.
Men jag är nog hårdnackad att ej häri finna något fel.
Icke nekar jag, att vetobetänkandet innehåller en stor
mängd af fullt vetenskapligt utförda detaljresonemang.
Jag begriper, att uti denna mycket intressanta
framställning är hopad ett antal sådana fragment, inom sig så
afslutade observationer, som i och för sig och hvar för
sig kunna vara mycket nyttiga och upplysande. Men på
hvad sätt deras summa kan utgöra bevisning för en i
grundlagen ingenstädes med något ord omtalad sak, ett
absolut grundlagsveto, det undfaller mig fullständigt.
Det står enhvar fritt att hålla det för beklagligt,
att detta veto faktiskt och praktiskt ej existerar. Den
motsatta åsikten har fått långt flera anhängare än den
förut hade. Det gifves emellertid stater, där intet veto
— praktiskt taladt — finnes, och i England finnes ej heller
någon skillnad mellan hvad vi mena med grundlag
och annan lag. Ja, häri har en så betydande politisk
författare som E. Boutmy — ledamot af Institutet, direktör
för École libre des scienses politiques — trott sig finna ett
ej ringa företräde hos den engelska författningen! Det
vore förunderligt, om ej erfarenheterna från England
under senare tider, äfvensom den till litet eller intet
reducerade skillnaden i hans eget land mellan
konstitutionella och andra lagar skulle omvända honom.
Emellertid är det ej ur vägen att besinna, huru
jämförelsen mellan statsförfattningar gifver anledning att ej
tillerkänna universell giltighet och dogmatisk helgd åt
godtyckliga, tesartadt inpräglade satser om hvad som är
nödvändigt i en monarki. Sedan tvåhundra år existerar
i England ej något kronans veto. I Belgien har ett
parlamentsbeslut, i hvilket ett misstag influtit — det gällde
gränsreglering mellan ett par kommuner — ogillats; ett
par andra tillfällen, då det alls ej var fråga om någon
politisk meningsskiljaktighet, ha förekommit. Karl Johans
mening om det blott suspensiva vetot existerar ej i mera
framskridna länder. Etikettens fordringar uppoffras hellre
än tillfället att nominellt räkna sig dem till godo. Och
>konungariket Frankrike är väl värdt en mässa». Erik
Gustaf Geijers åsikt om Norges grundlag skulle, om man
här känt och förstått den, väl också ha kunnat tillmätas
något vitsord.
För den norska författningen ansågs nu det absoluta
vetot så oumbärligt, att den svenska regeringen tillmätte
sig befogenhet att ingripa i konflikten mellan de norska
statsmakterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
