Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSUPPLÖSNINGENS FÖRHISTORIA 349
man skulle göra ett tillägg till 5 § riksakten, motsvarande
denna förändring.
Riksakten är i Sverige icke grundlag. Det är en följd
af 1815 års riksdags beslut. Den fann det lämpligt, att
riksakten skulle kunna ändras lättare än en af
grundlagarna, och det blef därför vedertaget, att riksakten i
Sverige kan ändras vid samma riksdag, då förslag därom
framlägges. I Norge däremot har riksakten grundlags
karaktär och kan därför icke ändras annat än under
iakttagande af samma former som i fråga om ändring af den
norska grundlagen måste iakttagas.
“Nu skulle således antagandet af ett tillägg till 11 § i
vår regeringsform och antagandet från vår sida af en
ändring i riksakten ske sålunda, att det förra endast kunde
blifva hvilande år 1891 för att beslutas efter nya val till
Andra kammaren, men den föreslagna ändringen i
riksakten, den kunde vi antaga här samma år som den
framlades. Dessa två lagförslag skulle emellertid vara beroende
af hvarandra. Det ena skulle icke blifva gällande, såvida
icke det andra blef det, och af dessa två lagar skulle den
ena antagas i år — jag talar om 1891 — och den andra
efter nya val till Andra kammaren. Redan det är något
konstigt. Men dessutom skulle giltigheten af dessa
ändringar i 11 § regeringsformen och 5 § riksakten blifva
beroende af, att norska stortinget antoge motsvarande
ändring i riksakten och motsvarande ändring i sin
grundlag.
Nu förhåller det sig så — det må vara en underlig
bestämmelse, men den är sådan och den får man lyda —
att i Norge kan icke förslag till ändring af grundlagen —
således vare sig norska grundloven eller riksakten såsom
norsk lag, eftersom den har karaktären af grundlag där
— framläggas annat än på första storting efter stortingsval.
Däraf blef då följden den, att motsvarande norska
lagändring icke ens kunde proponeras i Norge 1891 utan
först 1892, och sedermera icke blifva gällande, förrän
1895. Af dessa två lagar skulle de två lagändringar blifva
beroende, som framlades här i Sverige att antagas, den
ena år 1891 och den andra efter nya val till Andra
kammaren. i
Det är väl någonting af det galnaste man kan tänka
sig. Det är ju, som om några yra höns togo sig för att
stifta grundlag. Ja, huru skulle detta gå till? En lag i
Sverige antages 1891, och en annan, ifall man tyckte om
den, antages efter nya val till Andra kammaren. Dessa
bero af hvarandra till sin giltighet. Och de skola också
bero af två lagändringar i Norge, som där icke ens kunde
proponeras på samma gång, 1891, utan först efter de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
