Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSUPPLÖSNINGENS FÖRHISTORIA 351
och af honom allena. Däremot har man förut aldrig
hört, att en utrikesminister kan afgifva ett anbud till en
främmande makt, därigenom att han i ett anförande till
statsrådsprotokollet säger: jag tror att den och den saken
kan gå för sig. Det är icke något svenskt anbud och
blir icke något svenskt anbud, därför att de öfriga
ledamöterna af konung Oscar II:s statsråd, såsom det heter
i protokollet, instämde i hvad hans excellens herr
utrikesministern hade anfört eller hemställt. Det vill i bästa
fall säga, att de tyckte detsamma som han, att de också
hyste den suppositionen.
Det gjordes emellertid till ett "svenskt anbud, som
norrmännen hade förkastat. Nu vet jag icke, hur det
går till att förkasta ett anbud, som man aldrig har
mottagit. Men det vet man nog på många håll i Sverige.
Kungen sade ingenting om saken, och det gjorde han
utan tvifvel ganska klokt i, om det var meningen att icke
uttala något annat än en förmodan om någonting, som
kunde i framtiden inträffa. Och hvad gjorde Riksdagen
då? Den fick ju detta protokoll i den stora luntan,
statsverkspropositionen. I bilagan till
statsverkspropositionen är nämligen också det protokoll intaget, som
innehöll redogörelse och motivering för förslaget till
utrikesbudget för följande år. Jo, bevars, där stod detta
protokoll, och där stod grefve Levenhaupts supposition.
Hvad gjorde då Riksdagen? Det förtjänar att ihågkommas.
Riksdagen läste protokollet, som man kan se af
Riksdagens skrifvelse till K. m:t. Riksdagen skref ju förstås
och talade om, på hvad sätt den reglerat 3:dje
hufvudtiteln, utrikesbudgeten, och då heter det, att med
anledning af det och det protokollet — som var citeradt gång
på gång — där denna supposition af grefve Levenhaupt
stod, ville Riksdagen uttala den vissa förhoppningen, att
unionen skall befinnas vara så väl rotad i de båda folkens
sinnen, att det skall gå väl och bra — som vi se att
det har gjort. Och den uttalade tillika sitt förbehåll,
att ingenting skulle vidtagas med — gissa hvad —
konsulatfrågan, den sade icke ett ord om utrikesstyrelsen —
utan att Riksdagen finge tillfälle att yttra sig. Det är
nära nog, som om man sagt, att de där orden om, att
utrikesministern sätter sig inför K. m:t utan att ha
något råd att gifva konungen eller vara af konungen
uppmanad att yttra sig i en sak, och uttalar en supposition
om, huru man möjligen skulle kunna göra i en viss sak,
ja, de orden höra icke hit. Det är ungefär som om
Riksdagen velat säga det. Den pekar på protokollet, men
låtsar icke om den saken, utan börjar tala om
konsulatfrågan. Icke kan väl denna Riksdagens uraktlåtenhet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
