Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 ADOLF HEDIN
låtsa om att den sett hvad utrikesministern supponerat,
förvandla hvad han sagt på dessa fem å sex rader till
ett svenskt anbud. Nej! Men man hörde icke något
annat än detta anbud susa omkring en i alla hörn af
det gamla riksdagshuset, så att det var likasom om en
del af mina kolleger i Andra kammaren hade blifvit
monosyllaber, ty de hade icke mer än ett svenskt ord
att begagna.
Ja, så förhöll det sig med den saken. Ett anbud
som aldrig har skett, det kunde icke förkastas. Och så
blef det icke något af den saken, som man påstår ännu
i dag vara ett svenskt anbud, som norrmännen förkastat.
Om det vore möjligt att förmå folk att låta fakta vara
fakta och låta svenska ord bibehålla sin betydelse och
icke tillintetgöra och förneka de allra enklaste principer
i svensk samhällslära, såsom att ett anbud från den
svenska staten till en annan stat sker genom K. m:t men
aldrig kan bestå i ett uttalande af en förmodan af en af
konungens ministrar, om man kunde komma därhän, då
vore mycket vunnet, men min erfarenhet är den, att det
aldrig är värdt att räkna på någonting sådant. Det är
som om det vore ett färmt beslut fattadt att aldrig taga
kännedom om hvad de särskilda episoderna, de särskilda
uppkommande spörsmålen i själfva verket inneburit, utan
när man oupphörligen blir slagen på fingrarna, förklarar
man: ja, det där är småsaker, det är ingenting att fästa
sig vid detta, som dock varit själfva hufvudsaken, och
därigenom befriar man sig från besväret att lära sig något
däraf. Men detta, som icke är obekant i förhållandet
man och man emellan, helst om den ene, den påstridige,
har en mycket foglig och medgifvande kamrat, det går
icke på längden mellan två folk. Man har aldrig sett
detta. Därför är det en farlig lek, okunnighetens lek och
förnekelsens.
Ja, det var 1891 och 1893, och så komma vi till år
1895. Därom vill jag icke säga något. Jag skall icke
säga någonting mer än det, att jag säkerligen icke på
långt när känner allt af den tidens inre historia. Men
så mycket vet jag tillförlitligen, att jag kan säga med
bedröfvelse, att, när det en gång blir kändt ur deras
anteckningar — och de äro icke få som haft del i den
tidens handlingar — då kommer domen att falla mycket
strängt öfver många personer. Men jag skall be att slippa
tala om det året och den närmast följande tiden. Jag
skall väl, om jag hinner med det, komma tillbaka till
förhållandena närmare vår tid. Men det är nödvändigt att
se på de stora sakfrågorna, som haft sin inflytelse på
unionen från begynnelsen af Karl Johans regering,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
