Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 ADOLF HEDIN
Men då han nu hade satt sig detta i sinnet, att det
var han, som hade stiftat friheten, den norska friheten,
då blef det för honom outhärdligt att norrmännen ville
fira den »syttende mai», och han kom därhän att låta
utfärda alla möjliga påbud för att hindra detta, utfärda
hotelser och betrakta det såsom ett sådant brott, att det
vore ett attentat mot Norges författning. Och så gick
det slutligen därhän 1828, att han i sin förbittring var
färdig att göra statskupp, som man ju säger af höflighet,
när det är någon uppe i de där regionerna, som gör
uppror, men hvilket är detsamma till formen. Till saken
kan det vara något sämre än när befolkningen reser sig.
Det kan vara det. Jag säger icke, att det alltid är det.
Det bör därför rätteligen bedömas på samma sätt,
som en dansk riksdagsman gjorde inför konung Fredrik
VII vid en på sin tid mycket omtalad hoffest, efter det
att den reaktionära danska Ørstedska ministären hade
fått gå och konung Fredrik fått sådant folk, som han
tyckte om, d. v. s. frisinnade hederliga danske män. Det
var den tiden, då man kunde börja att se, hvart
Krimkriget kunde komma att bära, att det skulle komma att
i ersättning för de oerhörda uppoffringar, som isynnerhet
Frankrike naturligtvis efter vanligheten underkastat sig,
åtminstone medföra det, att den östliga reaktion, som då
hvilade tung öfver hela Europa, komme att blifva
tillbakaslagen. När under detta intryck konung Fredrik
fått en ny folklig ministär och blifvit af med de andra,
hölls en stor hoffest, om hvilken det berättas i en bok
af Kofoed — hvilken jag skulle vilja rekommendera till
läsning — huru glad Fredrik VII då var, huru han
språkade med riksdagsmännen och sade åt dem: »jag
var rädd, att det skulle gå illa för mig, förtroendet höll
på att stryka med.» — »Åhnej,» sade de — de voro
glada de också — och förtroendet var i själfva verket
aldrig brutet. Men, sade denne riksdagsman, annat var
det med edra ministrar, när vi sågo att de ville göra
uppror mot grundlagen, som de också gjorde.
Det var ett ord, som föreföll märkvärdigt för Fredrik
VIL, men han fann sig i det och fann också, att det var
ett ganska korrekt uttryck.
Och därför säger jag att år 1828 Karl XIV Johan
var färdig att göra uppror mot grundlagen, därest icke
stortinget hade afstått från att fira den 17:de maj.
Visshet därom kom fram vid utgifvandet af 10:de bandet af
Schinkels minnen, som härstamma från hofkanslern af
Wetterstedt. Där heter det nämligen: »Det torde ej böra
döljas för eftervärlden, hvad vid tillfället endast dunkelt
anades, att Eidsvoldsförfattningen den dagen hängde på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
