Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSUPPLÖSNINGENS FÖRHISTORIA 355
ett hår.» Konungen har själf aldrig för samlaren af dessa
Minnen yttrat sig härom, men grefve Wetterstedt har
därom berättat följande: »Om storthinget vägrat
efterkomma konungens uppmaning och med trots af densamma
firat den 17 Maj, var konungens parti taget; han skulle
hafva förklarat storthinget suspenderadt, och med
detsamma förklarat sig återinträda i de rättigheter,
Kielfreden honom gifvit. Han skulle hafva förklarat
storthinget, att det tillsvidare ej finge åtskiljas, emedan en ny
författning skulle detsamma föreläggas, afsedd att sätta
en gräns för den demokratiska yran. Den heliga
alliansen begärde ej bättre. — Redan kl. 10 f. m. sagde dag
var han klädd i uniform, och då han satte på sig värjan,
yttrade han: ”Gifve Gud, att jag i dag ej blir tvungen
att draga den ur skidan!» —
Emellertid var man den gången så försiktig, att det
icke blef något dylikt firande af, och slutligen lär han
hafva fått en annan uppfattning — hvem det var, som
var 1 stånd att ingifva honom den, det vet jag icke —
om firandet af den 17 maj i Norge och att den saken
icke kunde betraktas såsom något uppror.
En af hans norska statsråd, den store hedersmannen
Holst, berättar, huruledes Sandels, som ju en tid var
generalguvernör i Norge, rådde, jag tror det var Holst,
eller ock var det ett annat statsråd, att lägga på minnet,
att Karl Johan hade den egenskapen att vara ytterst
misstänksam. Denna misstänksamhet ursäktar väl icke
någonting, men den förklarar mycket. Karl Johan hade
ju i sina unga dagar varit en af de värsta konspiratörer,
som Napoleon haft att göra med, ehuru han alltid förstod
att ställa det så, att han, i likhet med en namnkunnig
svensk man, aldrig lämnade någonting skriftligt ifrån sig,
utan lät andra bära ansvaret. Men när man konspirerat
så mycket som Karl Johan, är det icke så underligt att
man ser konspiratörer litet hvarstans, framom sig och
bakom sig, till höger och till vänster. Så länge en sådan
misstänksamhet icke blir den ledande principen för en
statsstyresmans verksamhet, går det väl an, men värre är
det, när den skall bestämma ett rikes politik.
Karl Johans angrepp på norska grundlagen.
Detta var, säger jag, den ena kampanjen, som Karl
Johan förde mot norska stortinget. Den andra var den,
som från början gick ut på att — det var år 1821 — så
godt som omskapa den norska grundlagen, men hvilken
sedermera inskränktes till måttligare pretentioner. Isynner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
