Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 ADOLF HEDIN
under brådaste tiden, men däremot låta dem vara hemma
på vintern, då det dessutom vore lättare att färdas ned
till hufvudstaden.
Vidare föreslogs den förändringen af § 71 att
konungen skulle äga rätt att upplösa stortinget. Jag vill säga
att vi kunna lyckönska icke blott Norge och norrmännen
utan äfven Sverige och oss, att upplösningsrätten icke
finnes i norska grundlagen. Huruvida det är nyttigt att
den finnes i vår grundlag, därom har jag en annan
mening än den vanliga. Jag har sett den onödigtvis
användas en gång, innan man visste huruvida besluten
uti kamrarna skulle i den gemensamma voteringen utfalla
så att det vore behöfligt att låta folket genom nya val
uttala sig i frågan. Men sedan man användt
upplösningsrätten i detta fall, underlät man att tillgripa den när
rikets största kommun genom en högsta domstolens
privaträttsliga tolkning af grundlagen beröfvades alla sina valda
representanter på grund af de namnkunniga kr. 11,58.
När man i ett fall som detta, det tydligaste bland alla
tänkbara fall, då upplösningsrättens användande bör kunna
ifrågakomma, underlåter att använda den, ja, då, säger
jag, hade det varit bättre om vi icke hade haft någon
upplösningsrätt att tillgripa i det förut omnämnda fallet.
Vidare skulle konungen få rätt att utnämna
stortingets, lagtingets och odelstingets presidenter. Tingen
skulle dessutom icke äga att välja sekreterare inom sig,
utan måste välja en utomstående.
Tillämpningen af $ 79.
Så kommer den namnkunniga $ 79, som var och
förblef en odräglig nagel i ögat för Karl Johan under
hela hans regeringstid, den paragraf som tillåter
stortinget att under iakttagande af vissa former genomdrifva
en lag genom att tre särskilda gånger fatta samma beslut
och detta äfven om K. m:ts sanktion skulle vägras. Såsom
hvar och en kan läsa i § 79 är det så att om stortinget
med iakttagande af vissa särskilda föreskrifter tre gånger
fattar samma beslut och sedan framlägger det för
konungen med anhållan, att han icke ville vägra sin sanktion
å ett beslut som stortinget efter moget öfvervägande nu
för tredje gången antagit, och han likväl vägrar detta,
då blir lagen lag utan sanktion. Detta kunde Karl Johan
aldrig lära sig att fördraga. Paragrafen står emellertid
fortfarande kvar.
Har nu bestämmelsen i 8 79 norska grundlagen
medfört några så fruktansvärda följder? Ja, därom hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
