Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSUPPLÖSNINGENS FÖRHISTORIA 361
naturligtvis meningarna varit delade mellan högern och
vänstern, men det är dock påtagligt att
meningsskiljaktigheten i detta fall icke är så stor i Norge nu som förr.
Om man frågar om denna paragraf tillämpats ofta,
så kan därpå svaras att lagar hafva genomdrifvits i kraft
af densamma. Så har skett med den nyssnämnda
adelsloven af år 1821, vidare med en lag af år 1842 »om
frihed at holde gudelige forsamlinger>. Genom denna
senare lag upphäfdes en förordning från år 1741 som
var ett slags motsvarighet till vårt ohyggliga
konventikelplakat, dock icke fullt så ohygglig som detta. Denna
gamla förordning blef nu upphäfd af lagen af år 1842
som genomdrefs i kraft af § 79. Det hade sannerligen
icke gjort någon skada, om äfven vi kunnat göra något
sådant och sålunda få bort vårt konventikelplakat litet
förr än hvad nu blef fallet. Detta konventikelplakat
tillämpades ännu efter midten af 1800-talet här i landet
med den effekt, att om någon höll eller tillät en s. k.
konventikel, en församling af religiöst sinnade personer,
som icke hörde till samma familj eller voro mycket
närastående, utan voro — såsom det heter i förordningen
— kända och okända, dömdes han till böter och, vid
bristande tillgång, till vatten och bröd och andra gången
till högre böter och följaktligen svårare förvandlingsstraff
samt tredje gången till landsförvisning på två år. Man
dömde efter denna svenska lag en man som på en söndag
hade hållit eller tillåtit hållas i sitt hus en dylik
sammankomst, vid hvilken närvarit 13 män och 20 kvinnor
— eller kanske det var tvärtom, jag minns icke så noga.
De hade läst några stycken i bibeln och Fader vår, och
kanske hade de också sjungit en psalm, och för det
dömdes nu personen i fråga till böter, eventuellt till vatten
och bröd, och dessutom till 3,16 rdr b:ko för sabbatsbrott.
Det hade sannerligen icke varit synd om vi kunnat göra
oss af med den lagen lika fort som norrmännen gjorde
sig af med sin.
Sedan antogo norrmännen sin dissenterlag 1845, men
därtill behöfde de icke anlita § 79. Denna norska lag
blef en riktpunkt för de frisinnade i Sverige att söka få
någonting liknande.
Vidare finnas från senare tid ytterligare två lagar
som antagits på det sättet, att $ 79 kommit till
användning. Sålunda antogs i början på 1880-talet, under
kampperioden som då rådde, en lag om försäljning af det
öfverflöd af ämbetsgårdar, i all synnerhet prästgårdar som
här och hvar förefanns. Likaså genomdrefs på samma
sätt en lag om tillsättande af länsmän. Sedan är det
frågan om hur man skall räkna i fråga om den lag, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
