Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSUPPLÖSNINGENS FÖRHISTORIA 363
små. Man får väl medgifva, att sådant icke kan undgå
att fastna i ett folks minne. Här var tillräckligt många
andra som beskärmade sig öfver den norska grundlagen,
som voro förskräckligt rasande på den. Man var rädd
för den norska grundlagens inflytande på vår
representationsfråga. Professor Vilhelm Fredrik Palmblad i Uppsala,
en af dem, som i alla fall icke voro absolut okunniga,
såsom vanligtvis fallet är med dem som här i landet
diskutera unionsfrågorna, utan visste något, hade det
förståndet att säga till dem, som skreko, att det ej var
småsaker norrmännen bråkade om, när de talade om sin
flagga, om riksvapnet och om konungatitelns användning,
att det var orätt när man i Sverige påstod något sådant.
Hvad den enskilde angår kan han ju gifva efter huru
mycket han behagar i fråga om ettikettens fordringar,
men förhållandet är ett annat staterna emellan. Där är
eftergifvande af sådant en eftergift af egen värdighet.
Han utgaf den på sin tid mycket beryktade tidningen
»Tiden» och var en ultra-konservativ man. Man var nu
rädd för att vårt bondestånds förkärlek för den norska
författningen skulle komma att inverka på vår
representationsreform. Det var ju gifvet att ridderskapet och adeln
skulle vara rasande och likaså prästerna, hvilka enligt
statistiken från 1850-talet då representerade blott 15,000
personer, alla familjemedlemmar inberäknade, men hvilka
dock innehade en fjärdedel af svenska folkets lagstiftnings-
och beskattnings-makt. När man ser att något dylikt
icke förekommer hos grannen, kan man naturligtvis med
skäl börja fundera som så: månne detta kan hafva någon
längre framtid för sig här 1 landet?
Säkert är att det inflytande som den norska
grundlagen utöfvat på tänkesättena här, liksom enligt hvad
man sagt i Danmark vid tiden för den danska
grundlagens antagande år 1849, icke varit ringa. Därför var
man ytterst missnöjd med och fann alla möjliga fel i
den norska grundlagen. Det kunde man ju roa sig med,
men att man pretenderade att den skulle ändras därför
att man var rasande på den, det var väl att gå bra långt.
Ett uttalande af Erik Gustaf Geijer.
Emellertid fanns det, om jag går en sextio år tillbaka
i tiden, en man som förstod Norges grundlag. Det var
en högerman, en konservativ man, men i en helt annan
mening än högermän och konservativa nu för tiden. Det
var en af de största män Sverige någonsin ägt, det var
en af de ädlaste män som en nation kan vara stolt öfver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
