Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 ADOLF HEDIN
icke träda fram för konungen och skydda honom utan
skjuta honom framför sig och själfva krypa bakom ryggen
på honom. Det är tryggt och lugnt för en regents
rådgifvare detta. Han »skjuter bakom hörnet» såsom
artilleristen gjorde. Då får man det som man vill. Det
är icke illa påhittadt detta, när rådgifvaren är en lika feg
som uti den här vanliga meningen lojal man.
Det praktiseras mycket här och jag har hört
grundsatsen uttalas för nära tjugu år sedan uti Andra
kammaren utaf hans m:t konungens nuvarande främste
rådgifvare. Det var i en tulldiskussion med dåvarande
statsministern Themptander. Han svarade honom då, att »jag
vill dock tro, att ännu så länge här i landet är det
icke regeringen, som regerar, utan konungen». Han
förmenade att så står det att läsa i grundlagen, och det gör
det också. Det står till och med mer. Det står att
konungen äger allena styra riket. Men den nuvarande
statsministern hade icke då ännu — och det behöfde han
icke heller, eftersom han då bara var riksdagsman —
läst grundlagen så noga, att han kunde säga riktigt hvad
som står där. Han sade, att det står i regeringsformen
att det är konungen som styr riket, men han glömde att
läsa fortsättningen: »på det sätt denna regeringsform
föreskrifver>. De orden föllo bort i hans muntliga korrektur.
Att det är kungen som styr, att honom drabbar det
ansvar, som icke kan af honom utkräfvas, och vi äro fria,
det bekände han redan då. Jag vet icke om han hade någon
förkänning af, att den tid skulle komma, då han hade
en annan anledning att åberopa densamma, men det vet
jag, att skall någonting finnas kvar som är användbart
äfven i våra dagar af fiktionen om den konstitutionella
monarkien, då förutsätter det ett alldeles motsatt
förfarande i handling och verk, än det som konungens
nuvarande främste rådgifvare bekände då och tillämpar nu.
Ja, jag skulle med anledning af denna fråga också
vilja erinra om några andra saker.
Hvar och en af oss vet huru i andra länder det är
de mest betydande männen inom hvarje parti, som åtaga
sig att förklara och försvara sina meningar, sina åsikter
och sina åtgärder. I England har man sett en man som
Gladstone ännu på gamla dagar föra kampanj som en
yngling mot orättvisor begångna i en annan del af Europa.
Man finner huru Gambetta ägnade sitt lif åt uppfostrandet af
den franska demokratien. Jag kan icke med bästa vilja i
världen härmed jämföra att professor Alin (jag skall icke
ingå i någon kritik af hvad han sagt, ty han är för länge
sedan död) skref en af fanatism från början till slut präglad
framställning af unionen, men jag kan anmärka, att det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
