Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Unionsupplösningens förhistoria - Data och fakta om unionspolitiken från 1814 till 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSUPPLÖSNINGENS FÖRHISTORIA 367
en dålig ersättning för Gladstone, för Gambetta och för
Cavour och andra, att han skickade ut sin docent korpral
Blom att undervisa oss i unionskritik.
“Vi göra ingenting, vi stanna vid status quo.“
Och huru lätt folk här fastnar på en fras! Som den
där genialiteten att, om Norge icke ville gå in på hvad
vi erbjuda, så gör Sverige helt enkelt så här: »Vi stanna
vid status quo». Det var grefve Lagerbielke som skickade
ut denna paroll. Det påminner mig alldeles om hvad
jag läst någon gång om en modefråga bland herrvärlden i
Paris. Jag minns icke precis hur länge sedan det var.
Man tvistade om och var osäker på, huruvida det eller
det gick an. Jag kommer icke ihåg om det var färgen
eller snittet på västen. Men det var en kinkig och
viktig fråga. Man föreslog då inom den krets, som
debatterade saken, att vädja till ett orakel, som jag
förmodar var prinsen af Sagan. Han tog saken i kort
öfvervägande: man kan göra hvilketdera man vill, så lydde
hans utslag — c’est ca. Då sken hela församlingen: c’est
ca, så är det. Så gick man omkring på vissa håll i
gamla riksdagshuset och sade: »vi göra ingenting, vi göra
rakt ingenting, c’est ca, så är det».
Vi göra rakt ingenting mot den som i känslan af sin
grundlagsenliga rätt arbetar för att vidtaga alla inom lagens
gränser till buds stående åtgärder. Skola vi således vara
fullständigt herrar på täppan genom att säga: vi göra
ingenting, vi stanna vid status quo? Jag vet ett föredöme
till detta. Det omtalas någonstädes utaf Geijer. Han
säger om en viss period i Sigismunds historia efter Gustaf
II Adolfs tronbestigning: »att icke göra freden var
Sigismunds sätt att föra kriget». Det är ungefär hvad som
försiggår här. Det tyckes vara något som i hög grad
tilltalar våra landsmän: att icke göra fred, det är vårt
sätt att föra krig. Det gick illa för Sigismund.
Statsföreningarnas framtid.
Jag läste häromdagen, att excellensen Ibsen varit
intervjuad af någon rörande det nuvarande bedröfliga
tillståndet och att han då fällde det uttalandet att statsföreningar
mellan olika folk gå icke. Ja, detta är i min tanke
icke riktigt. Förra århundradet har sett många
statsföreningar upplösta, och åtskilliga ha därvid företett en
mycket stor likhet med den svensk-norska. Vi skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
