Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 ADOLF HEDIN
Edmund Burke märkte icke att han midt under sin
förbittring mot nationalförsamlingens rättighetsförklaring
råkade att i sitt eget utkast till en rättighetsförklaring
oförvarandes efterapa den franska — och hans eftersägare
ha ej heller märkt det. De ha naturligtvis lika litet märkt
att han tillade något nytt som 1789 års män skulle ha
förkastat såsom en utopi, men som nu, hundra år senare,
bör kunna åberopas och i märkliga följdsatser utvecklas
af den längst gående socialismen, nämligen den läran att
hvarje människa har en »oomtvistlig rätt» att taga sin
andel i alla samhällets »förmåner».
Och de hafva ej heller märkt att teokratiens apostel,
Joseph de Maistre, hvilkens vittnesbörd om den abstrakta
karaktären af franska revolutionens idéer de äfven påkalla,
endast sagt en puerilitet och gjort sig skyldig till en
själfmotsägelse i denna tillgjorda djupsinnighet som ofta
upprepats, att han »sett fransmän, italienare, ryssar, men
aldrig träffat människan». Han glömde ju att den religion
och den kyrka, hvilkas lof han förkunnade, i högre grad
än någon i nyare tider pröfvad politisk teori åsyfta att
lägga alla människors sinne, tankar och vilja under
järnoket af ett system af satser som skola behärska den
enskildes. och samhällets hela Hf. Tydligen förutsätter ju
detta ej blott att det gifves någonting för alla mäniskor
och nationer gemensamt, utan ock att detta gemensamma
är det väsentliga — viktigare än åtskillnaden i fransmän,
italienare och ryssar.
Hvad är det man menar med denna anklagelse att
nationalförsamlingen vid utarbetandet af Frankrikes nya
författning öfvergaf den historiska marken och bröt med
alla traditioner? Hade hon i det bestående några
grundvalar att bygga på, och hvad borde hon rätteligen hafva
behållit kvar af denna »Frankrikes gamla författning>,
om hvilken så mycket blifvit taladt och skrifvet och
tryckt, utan att dock någon förmått att dokumentera
hvari den bestod, förmått att nämna en enda folkrättighet
eller garanti därför, som skulle funnits i behåll trots det
envälde med orientalisk-despotiska drag som var nära
fullfärdigt redan när Henrik IV dog?
Deputeraden Baudin (des Ardennes) nämner i ett tal
i nationalkonventet berättelsen om en fransk resande i
Italien som bad att få se originalhandlingen till kejsar
Konstantins donation och fick till svar att originalet fanns
i Frankrike, tecknadt på baksidan af saliska lagens
urskrift. Svaret träffar ganska väl. Man brukar säga att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
