Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
392 ADOLF HEDIN
samhet. Man upphjälper den bristfälliga gatlysningen
genom lampor i fönstren, man improviserar verkstäder,
där pikar smidas, lägger upp gatstensförråd; place de
Greve förvandlas till en arsenal i fria luften. Nära 60,000
man äro inskrifna i borgargardets rullor. Men ännu
saknades vapen i tillräcklig mängd; man misstänkte att
vapenförråd funnos och att det var blott undanflykter
som municipalitetets främste man, de Flesselles, använde,
när han ena gången sade sig vänta en sändning af vapen,
andra gången narrade folkmassan att hämta sådana i ett
kloster, som den genomsökte utan att finna någonting.
Otåligheten och oron växa, man talar om trolöshet och
förräderi. Och så gick morgonen af den 14 juli upp,
Bastiljens sista dag.
I det gamla Paris funnos flera fästen som buro
namnet bastille. I kvarteret Saint-Antoine låg bastille
Saint-Antoine, som sedermera blef kallad Bastiljen rätt
och slätt. Den är namnkunnig sedan fyra hundra år
tillbaka. När år 1413 det parisiska municipalitetet, i
förbund med universitetet, fordrade reformer, och hofvet,
skenbart gifvande vika, i hemlighet smidde ränker, reste
sig folket och kringrände »det mycket starka fästet i
Saint-Antoine, denna nästan ointagliga, med alla slags
vapen och stridsverktyg försedda kungliga plats», såsom
det heter i en gammal latinsk krönika.
Bastiljen blef ett af de flera statsfängelser, dit på en
kunglig order, utan rannsakning och dom, sändes stundom
förbrytare, stundom alldeles oskyldiga personer. Ministrar
och mätresser drefvo handel med dessa kungliga
arresteringsorder, utlämnade sådana in blanco; hvem som ville
hämnas på en ovän, göra sig kvitt en obekväm
fordringsägare, straffa ett satiriskt ord kunde, när han var i
tillfälle att bjuda klingande skäl eller andra återtjänster,
förvärfva sig rätt att disponera öfver en annans frihet.
Ibland återvunno väl fångarna sin frihet inom kort tid,
efter några veckor eller månader; ibland sutto de där i
åratal, och många fingo i decennier där afvakta döden.
Ludvig XVI var alldeles icke benägen att afstå makten
att förfoga öfver alla franska medborgares personliga
frihet. Allt hvad han ännu den 23 juni 1789 ville
medgifva, det var att folkrepresentationen i nåder
bemyndigades att uttala sin »mening» om möjligheten att förena
afskaffandet af lettres de cachet med den offentliga såker-
"hetens kraf. Den 14 juli 1789 funnos visserligen blott
några stycken Bastilj-fångar; tidsandans mystiska makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
