Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fransk historia - Hundraårsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANSK HISTORIA 393
hade äfven: här öfvat sin inflytelse. Men man skulle
mycket misstaga sig, om man trodde att Ludvig XVI
hyste i någon mån större aktning för den personliga
friheten än hans företrädare. Det var Ludvig XVI,
som vid spelbordet mottog en dum och lögnaktig
anklagelse mot Beaumarchais och, utan att afbryta spelet,
med blyerts tecknade på en spadersjua sin befallning att
arrestera den hatade författaren af »Figaros bröllop» och
sände honom till ett fängelse, Saint-Lazare, hvars vanliga
användning var sådan att den kungliga ordern lade en
grof skymf till det grofva våldet. Detta och liknande
drag glömmas gärna af dem som outtröttligt tala om
Ludvig XVI:s »godhet», hvilken föga röjde sig i annat
än den beredvillighet, hvarmed han lät hofgunstlingarna
ösa ur statskassan.
Morgonen den 14 juli går man att söka vapen i
Invalidhotellet. Dess guvernör, de Sombreuil, afstår från
hvarje försök, som för öfrigt skulle hafva varit fåfängt,
att försvara platsen; han gör det så mycket hellre, som
han trodde sig hafva tillräckligt väl gömt sitt vapenförråd.
Men det upptäcktes: 28,000 gevär och 20 kanoner blefvo
bytet i denna seger utan strid. Och därefter ljuder ropet:
till Bastiljen. Så länge det gamla fästet ännu befann sig
i konungens hand var Paris hotadt. «Bastiljen var ej
blott en oskadlig symbol af den kungliga och ministeriella
despotism som hade sett sina bästa dagar. Dess läge
gjorde det viktigt i deras hand, hvilkas angrepp stundligen
hotade staden. Guvernören, markis de Launay, var
fullkomligt i stånd att försvara sig med fästets artilleri tills
hjälp kunde anlända, och valmanskommittén å stadshuset,
som sökte leda rörelsen, höll före att ett angrepp var
dåraktigt. Underliga förslag korsa hvarandra. En snickare
ville med en katapult kasta ofantliga stenar som skulle
krossa de tjocka murarna. En bryggare i förstaden Saint-
Antoine — hans namn var Santerre — ville med
brandsprutor slunga in tändande ämnen och bränna upp
fästningen. :
Man beslöt sig för att underhandla. På den första
uppmaningen att taga bort de mot staden riktade kanonerna
svarade guvernören att han ej kunde göra det utan order
från konungen; officerarna lofvade emellertid att ej skjuta,
därest de ej anföllos.
Strax därpå kom en talrikare deputation, som också
släpptes in öfver den första vindbryggan. Hvad sedan
hände är, isynnerhet i afseende på ordningsföljden, delvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
